Om gamla hundar

Teknikträning och vuxet folk är en ekvation som är ganska lurig. Det är som att man blir korkad och glömmer bort vad som är fram och bak och upp och ner efter tonåren, och det man inte har hunnit lära sig blir plötsligt sjukt svårt.

Simning, tex. Jag har lite halvhjärtat försökt lära mig att crawla och klarar kanske 100 meter under pistolhot. Det går inte snabbare än att simma bröstsim, men är sjuuuukt mycket jobbigare. Har sett film från mitt succéframträdande i Vansbro, och vore det inte för att det är jag själv skulle jag vika mig dubbel av skratt. Jag påminner väldigt mycket om en duracellkanin och har fem gånger så hög frekvens som dom som crawlar lika snabbt. Det är bara öronen som fattas. 

Lite som att skejta, gissar jag. Hur kul och lätt som helst. När man kan, alltså.
Men dom där småsakerna balans och tyngdöverföring är inga småsaker innan man kommer på det. Och innan man kommer på det är det jobbigt och värdelöst i största allmänhet. Stefan beskriver ganska bra hur det känns efter dagens pass.

Men det är ju inte helt kört bara för att man har råkat fylla 30 eller mer. (Väl!?! – annars är det ju kört för mig när det gäller i stort sett allt.) Det är väl bara att ta dom där sju svåra åren eller vad det kan tänkas behövas. Och när det gäller skejt är det nog faktiskt lite bättre att vänta tills snön kommer. Asfalt är förjäkla hårt har jag hört.