Min kopp kändes ungefär 157 år gammal i morse, med knän som skulle behöva smörjas upp, mörbultade lår och en rygg som inte gick att böja. Men att cykla gick förvånansvärt bra, och efteråt var jag nog nere på 77 fysiska år. Grusvägen norr om Ryggen har varit risig tidigare och var det nu också, av någon mystisk anledning preparerar man den med knytnävsstora och vassa stenar. Vi åkte faktiskt och pratade om punkor när Staffas backdäck gav upp. Trots det varken cykel i skogen eller svordomar. Stort.
Haha, härligt! :-)
SvaraRadera