Min SM-mara

Försöker le, mest för att jag fick se forne storbloggaren Määttä.
Tack för pepp och bild. 

Mission accomplished, jag kom i mål. Men det var ett ganska jobbigt sätt att göra en god gärning, måste jag säga. 52,7 kilometer med bitvis ruskig motvind, (medvind också, men den var inte speciellt ruskig), och ett snitt på 85% av maxpuls i 128 minuter. Vem var det som sa att det knappast var träning att åka skridskor? Jag var 12 minuter efter den som kom näst sist i min klass och har en just nu icke fungerande rygg, men inget annat är väl att vänta när man gör saker man inte är tränad för. Så här var det:

 Innan start. Det var alltså hårdingar av det här slaget jag skulle umgås med.

Tre meter efter start. Dom andra åker som att det skulle vara SM över 52 meter.

Hundra meter efter start. Jag har några veteraner bakom mig.

 Ut på andra varvet av sex. Helt ensam. Fruktansvärd motvind, är grinfärdig.

Men så kommer jag ikapp några gubbar och livet känns lite bättre.

Vi hjälptes åt i flera varv, och jag tackade genom att vara före dem i mål.

Blir varvad på fjärde varvet. Det här är gänget som jagar ledaren.

Om jag räknar rätt snittade täten på runt 33 km/h.

Det här är min hastighetskurva, inte höjdkurvan.
Om du vill se SVT:s inslag från tävlingen, klicka här.