Cykeldöden

 

Torsång. Var tvungen att stanna och vila.

Det börjar väl bli hög tid att försöka återuppliva dom där stackars cykelbenen. (Har visserligen cyklat hela vintern, men det är inte riktigt samma sak med korg och kjolskydd, och längre än en kvart i sträck har det inte blivit heller). Runn kändes som en lagom nybörjarrunda, solen sken från klarblå himmel och det var så gott som vindstilla. Och det kändes väl bra ungefär till Hosjö (tio minuter). Sen blev det jobbigt, och jordens motvind åt alla håll och det gick tungt som satan och jag fick ont i ett knä och benen dog och nästan jag också. Tog mig väl hem till slut och upp för alla trappor, men nu känns det som att jag aldrig mer vill cykla. Tur att jag har dåligt minne.