Jag har aldrig riktigt förstått hypen kring barfotalöpning, men så läste jag
Born to run. Helt plötsligt verkade det inte helt galet, i synnerhet inte för mig som är defekt både här och där. Pallrade mig till
Kopparvallen, hade fyra fotbollsplaner helt för mig själv, rev av årets i särklass bästa intevallpass och sen plockade jag av mig skorna. (Ett par
Anima-L som jag köpte till vrakpris i
helgen och som jag är jättenöjd med). Joggade barfota fyra minuter och kände mig som en
tarahumara-löpare, haha. Nej, jag var mest rädd för att trampa på en glasbit. Vad tror ni. Är det bra att springa barfota?
Kan kanske vara bra att springa lite barfota, på gräs. Men annars är det vad det är, en hype.
SvaraRadera