Har inte sprungit med klocka på länge, det blir så svart på vitt hur sakta det går och det är väl inget mitt sargade självförtroende blir bättre av direkt. I dag sprang jag 70/20 i Grimstaskogen. Benen var ganska samarbetsvilliga och känslan i det stora hela rätt hyfsad. Det hade eventuellt (men troligen inte) blivit ett bättre pass med klocka, å andra sidan hade jag garanterat inte varit nöjd efteråt. Självbedrägeri när det är som bäst, alltså.
Från och med nu kan jag dessutom rulla mig i
fästingar i tre år framöver, om jag skulle känna för det:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Vad kul att du vill tycka något!