Därför borde du – ja, just du – vara med på Tiomila i helgen

I kväll har jag provsprungit en öppen bana inför Tiomila i helgen. Det är väldigt väldigt fint på Jungfruberget nu och jag hoppas verkligen att alla som har möjlighet passar på att gå eller springa en bana under helgen.
Så här funkar det: Man åker upp till Lugnet och väljer en bana som är lagom lång och svår. Om man är osäker på vad man fixar brukar man kunna få se banorna innan man bestämmer sig. Det kostar 70 kronor för ungdomar och 120 för vuxna. För att tidtagningen ska fungera behöver man ha en elektronisk SI-pinne. Man kan hyra för en billig slant, eller låna min gratis om man hör av sig. Fredag 15–22.30 (alla kontroller har reflexpinnar, och det blir extra spännande med pannlampa!), lördag 9.30–18 eller söndag 9–11 kan man springa, och de här banorna finns att välja mellan: 

Jag hoppas verkligen att många kommer upp och kollar på den "riktiga" tävlingen också. Tiomila är  årets höjdpunkt för många orienterare – kanske inte för dom som springer runt och samlar på mästerskapsmedaljer, men för så gott som alla andra. Ungefär 10 000 löpare deltar under helgen, och det kommer att vara väldigt mycket folk i rörelse på Lugnet. Ungdomskavlen startar 11.15 på lördag, går i mål runt 13.00. Damkavlen, med fem sträckor, startar 14.30 och går i mål 18.30. 20.30 startar så herrarna, och det brukar vara en mycket speciell och väldigt mäktig stämning. Nästan fyra hundra gubbar utrustade med med pannlampa och kompass, kolsvart (nästan i alla fall), sjukt mycket testosteron och 3.30-fart – rakt ut i skogen. Herrarna har tio sträckor (6–17 km fågelvägen) och beräknas gå i mål kring sjusnåret på söndag morgon. I år kommer man för första gången göra en riktig tv-produktion med många kameror ute i skogen, löpande kameramän (och -kvinnor?), storbilds-tv, studio som leds av minst två proffs och gps-följning i realtid. Det kommer att bli hur häftigt som helst!!!!!!

*******

Har du inte fått nog än? Då får du gärna fortsätta att läsa. 
Jag har sprungit damklassen i Tiomila 7–8 gånger skulle jag tro, men det jag framför allt minns är när jag och mina dåvarande klubbkompisar i Örebroklubben Almby IK ställde upp med ett damlag i herrklassen 1998. Klubben gjorde en rejäl satsning på tjejer, och att ställa upp med ett damlag i det Ultimata Mandomsprovet gjorde vi både för att stärka gemenskapen och för att inge lite respekt gentemot andra klubbar. Vi hade ju dessutom sprungit damkavlen bara några timmar tidigare. Jag kunde inte orientera då heller, men var i bra på att springa och fick ta första sträckan, som nog var runt 15 kilometer. Jag tror att jag aldrig, varken förr eller senare, har varit på en så testosteronladdad plats som dom där minutrarna innan start. Det var så mycket spänning, adrenalin, förväntan och nerver att det nästan gick att ta på. När startskottet väl gick var det som att vi skulle springa VM över 100 meter – attans vad det gick undan. Men efter en kilometer, vid första kontrollen, tog det tvärstopp. Arrangörerna hade helt missbedömt hur många som skulle komma samtidigt, och det var slagsmål och fullt kaos. SVT var på plats:

Resten av banan och tävlingen har jag väldigt få minnen från. Katta, som sprang mytomspunna Långa natten, fick en prickig korv-macka av en funktionär när hon höll på att somna vid en kontroll, och mitt besök i herrduschen var en något annorlunda upplevelse... Men den historien får jag ta i ett separat inlägg någon gång. Vi kom i mål, som ett av de allra första damlagen att fullfölja herrkavlen i Tiomila. Jag är faktiskt lite stolt över det.