Medväga

Det här med att synas på bild är inte min starkaste gren. Varför det, tror ni?
KANSKE FÖR ATT JAG HAR GROBIANARMAR, KANSKE? Men jag bjuder på det. Till och med två gånger från dagens tur med fröken Östman. Den här gången höll vi oss till asfalterade vägar, eftersom båda hade typ jobb och sånt att försöka hitta och hinna tillbaka till.

 

 

När jag ändå håller på med självförnedring på hög nivå bränner jag av en till:

Stall DT på Sollerön innan start. Jag lovar att ingen på bilden (av kollega Bäcke) har samma färg på armarna nuförtiden.