Åh herre Gud.
Åkte till Hedemora med hyfsat självförtroende. Slog ju trots allt en världsmästare senast jag sprang med karta. Orientering funkar som karate ungefär, man svårighetsgraderar med färg. Skillnaden är att man får välja själv hur svårt man vill att det ska vara när man orienterar. Jag valde en svart bana, och det var ju minst några snäpp för svårt. Jag bommade allt. Sätt katastrof, pinsamt och/ eller fruktansvärt före dåligt så förstår ni ungefär hur det gick. Positivt var väl att jag orkade springa, trots att jag höll på en halv evighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar