Det här var ju inte så kul. Sprang Rönnebergaloppet i går. Eller sprang och sprang, jag startade. Blev helt slut direkt, hade skyhög puls och kände för att hoppa av efter fem minuter. Sprang kanske halva, sen gav jag upp och blev DNF.
Planen var att jag skulle ta sällskap någon mil med tjejerna som springer mellan Mora och Stockholm, men det blev lite ändrade planer och det funkade tyvärr inte med mitt jobb. Jag vet att jag länkar mycket, men jag tycker verkligen att du ska klicka dig in på Lisas blogg och läsa om syftet med långturen. Spöregn + min dåliga karaktär = cirkelfys i stället, ett genidrag, eftersom mina ben äntligen hade började kännas normala.
