Bring it on, 2014 – jag är redo!
31 dec. 2013
2013 i backspegeln
Aldrig förr har väl ett år gått så
snabbt? En vinter med bara sportlovsväder, en sommar som var grymt fin
och en höst som slog världsrekord. Det var ett riktigt bra år, 2013. Om
man bortser från att allt i träningsväg har gått tungt, men det kan jag
faktiskt leva med så länge jag får fortsätta ha så bra folk omkring mig.
Vad jag gjorde?
Grått nytt hår, alla.
Bring it on, 2014 – jag är redo!
Bring it on, 2014 – jag är redo!
20 dec. 2013
Hur det är att prova 100 – något som kan likna en utvärdering av Funbeat-testet
![]() |
#55–Elghufs i Rättvik, jobbigast. |
Korta versionen: Det var hur bra som helst! Nästan allt var kul, mycket var bra, jag fick träffa massor med bra folk och har blivit lite mindre feg. Prova gärna hemma!
#20–Klättring inne. |
![]() |
#25–Snöskor. |
#70 – Fäktning. |
#28–Bågskytte |
#53–Yxkastning. |
#59–Boule. |
Vad det kostar? Nästan ingenting. Jo, jag har fått köpa något liftkort och betala för något enstaka pass, men ingen av alla de föreningar jag har hälsat på hos har begärt ersättning för sveda och värk. Jag har utnyttjat ganska många prova på-tillfällen, (#21–Hip hop) men ingen förening har sagt nej när jag har frågat om det är okej att vara med. Det är så himla bra! Jag gillar verkligen idrottsrörelsen.
#79–Vattenpolo. |
#92–Amerikansk fotboll. |
#73–Nordic military training. |
Innan jag körde igång hade jag en lista med runt 70 grejer jag ville prova, och merparten av dom har jag faktiskt bockat av. Friidrott och gymnastik valde jag bort för att jag snart är 40 och stel. Draghund var bokat och klart tre gånger i vintras, men det kom sjukdom och skollov emellan, och sen försvann snön. Det var synd, för det skulle jag gärna testa någon gång. Multisport, parkour och konståkning ville jag egentligen också prova, men jag kom visst inte till skott. Det fanns också en tanke på convict conditioning, (träning i pyttesmå rum). Jag köpte boken, mer blev det inte. Vill du låna eller ha den? Jag tror att den är vettig!
Yngst i klassen. #69–Chi ball. |
Gör succé som vanligt. #98–Backhoppning. |
18 dec. 2013
Inte ens fuskvinter
Kanonerna gick på Lugnet under några timmar på förmiddagen, men vid lunch blev det för varmt. Jag tror att jag har åkt mitt sista skidpass 2013, sätter hoppet till 2014.
17 dec. 2013
Störtlopp
Störtlopp, alltså att åka nerför utan att bromsa, övade vi på i dag. Strängen på Lugnet håller för övrigt världsklass, regn och blåst och skitväder till trots.
16 dec. 2013
Falun, måndag 16 december 2013
Oj, vilken ställtid jag behövde innan jag lyckades ta mig ut på förmiddagen. Fyra grader och regn, det skulle kunna vara midsommarafton. Väl ute var det inga problem, men man skulle ju ha haft en spark!
(Brukar kolla livevädret på Lugnet innan jag går upp, det var ett osmart drag i dag):
15 dec. 2013
Funbeat-testet #100 – Velodromcykling
Vad: Prova på-kurs på velodromen i Falun. Nybörjarna jag, Per, Staffas, Emma och Mikaela fick mycket bra teoretisk och praktisk genomgång av Johan Landström. Sammanlagt runt 2,5 timme.
Passbeskrivning: "Går igenom säkerhetsgrejer, kör och testar cyklarna."
Tidigare erfarenhet: Har kollat några gånger på andra som har cyklat. Och blivit helt säker på att jag aldrig skulle våga.
Hur det var: Kanske ingen slump att velodromcykling blev #100 i mitt test. Har som sagt kollat några gånger, och det ser Helt Omöjligt ut. Väggarna lutar så mycket att det bryter mot både tyngdlagar och så kallat förnuft. Men vad gör man inte för forskningen? Teoretisk genomgång först, om varför det är viktigt att hålla sin linje och kolla över axeln innan man flyttar sig i sidled. Och sen ut på plasten (den blå som är helt platt). Bara att komma i pedalerna var ju ett litet äventyr när det inte finns frihjul. Broms och växlar saknade jag inte så mycket, men att inte kunna sluta trampa var svårt under hela passet. Några varv för att känna på cykeln, lite slalom mellan koner och sen var det dags att flytta upp på väggen. Här var jag rätt skakis och hade svårt att lämna det ljusblå, men till slut kom jag upp, och det var riktigt häftigt! Man ramlade inte ner! Det ska tydligen luta 48 grader (eller var det procent?) där det är som brantast, men egentligen krävs det inget mer för att klara av att cykla ovanför den blå linjen än på den svarta längst ner. (Mer än en hjärna som glömmer bort att det är några meter extra fallhöjd om man rasar där uppe). Grämer mig lite över att jag inte tog med filmkamera, men jag har snott en film som ni kan kika på. Börja på mitten om hela är för lång.
Kulskala: Väldigt kluvet. Pendlade mellan -10 och +10 under passet. Innan jag vågade mig upp på väggen var det allt annat än kul, men när jag väl masade mig upp var det hur kul som helst, en enorm kick. Jag får nog sätta en 10:a, för det var så det kändes när jag gick hem, även om ett snitt skulle hamna på 0.
Borgskala: Hade väl en vilopuls som var 20 slag högre än vanligt innan vi började (jfr backhoppningen). Det var inte jobbigt att cykla, men jag hade nog fokus på helt andra saker. Med tanke på hur hög puls jag fick skulle jag tro att det går att göra väldigt jobbigt det här. I dag 13–14.
Förmodad träningsvärk: Ingen.
Igen: Om jag fick köra helt själv eller med en väldigt liten grupp skulle jag kanske våga göra om det. Men med folk framför och bakom och ovanför och nedanför... tveksamt. Jag litar inte på mig själv.
Passbeskrivning: "Går igenom säkerhetsgrejer, kör och testar cyklarna."
Tidigare erfarenhet: Har kollat några gånger på andra som har cyklat. Och blivit helt säker på att jag aldrig skulle våga.
Hur det var: Kanske ingen slump att velodromcykling blev #100 i mitt test. Har som sagt kollat några gånger, och det ser Helt Omöjligt ut. Väggarna lutar så mycket att det bryter mot både tyngdlagar och så kallat förnuft. Men vad gör man inte för forskningen? Teoretisk genomgång först, om varför det är viktigt att hålla sin linje och kolla över axeln innan man flyttar sig i sidled. Och sen ut på plasten (den blå som är helt platt). Bara att komma i pedalerna var ju ett litet äventyr när det inte finns frihjul. Broms och växlar saknade jag inte så mycket, men att inte kunna sluta trampa var svårt under hela passet. Några varv för att känna på cykeln, lite slalom mellan koner och sen var det dags att flytta upp på väggen. Här var jag rätt skakis och hade svårt att lämna det ljusblå, men till slut kom jag upp, och det var riktigt häftigt! Man ramlade inte ner! Det ska tydligen luta 48 grader (eller var det procent?) där det är som brantast, men egentligen krävs det inget mer för att klara av att cykla ovanför den blå linjen än på den svarta längst ner. (Mer än en hjärna som glömmer bort att det är några meter extra fallhöjd om man rasar där uppe). Grämer mig lite över att jag inte tog med filmkamera, men jag har snott en film som ni kan kika på. Börja på mitten om hela är för lång.
Kulskala: Väldigt kluvet. Pendlade mellan -10 och +10 under passet. Innan jag vågade mig upp på väggen var det allt annat än kul, men när jag väl masade mig upp var det hur kul som helst, en enorm kick. Jag får nog sätta en 10:a, för det var så det kändes när jag gick hem, även om ett snitt skulle hamna på 0.
Borgskala: Hade väl en vilopuls som var 20 slag högre än vanligt innan vi började (jfr backhoppningen). Det var inte jobbigt att cykla, men jag hade nog fokus på helt andra saker. Med tanke på hur hög puls jag fick skulle jag tro att det går att göra väldigt jobbigt det här. I dag 13–14.
Förmodad träningsvärk: Ingen.
Igen: Om jag fick köra helt själv eller med en väldigt liten grupp skulle jag kanske våga göra om det. Men med folk framför och bakom och ovanför och nedanför... tveksamt. Jag litar inte på mig själv.
![]() |
Här fattas 10-15 minuter. Glömde knäppa igång klockan efter en paus, och vågade inte släppa styret för att knäppa igång den igen. |
Inga växlar, ingen broms. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)