Rehab (inte min)

 

Fincykling runt sjön, väder enligt ovan. Att ha A som sällskap betyder att det aldrig är tyst och aldrig tråkigt och som bonus får man en miljon griller i huvet.

Runt runt

 

Vet att jag har varit inne på det förut. Det är brutalt att springa på bana. Dels
för att det är jobbigt som tusan, men framförallt för att det är så lätt att jämföra när man skalar bort backar och underlag. Man har bara sig själv att skylla på om det går sakta. Planen var att springa en kilometer tre gånger, och det lyckades vi väl nästan med. Både jag och Lind har lite att jobba på innan vi är nere på världsrekordtider. Fick i alla fall öva på att andas lite oftare än vanligt.

Hosjö

Och det enda som var kul var vädret.

Ryggen

Brukar ju mest förfasa mig över dom där backarna runt Kniva och Ryggen
som aldrig tar slut. Men det var inte så väldigt farligt i dag. Och ganska mycket snabbare gick det än i höstas, trots ett mindre nervsammanbrott (tack för det, stenjä-lar). Helt okej, alltså.

I dag med karta

på Jungfrubergets småstigar. Hjälpte inte ett dugg.