Utanför kartan i Lunån

Jag och grannen sprang trot i Lunån. Jag svarade för en ny katastrofinsats, var till och med utanför kartan och vinglade ett tag. Blir så trött på mig själv. Hur svårt ska det behöva vara egentligen? Det var i alla fall grymt fin terräng. Vi passade på att jogga till Stora Lunån Gårdmejeri och hälsa på grabbarna efteråt, det är ett väldigt trevligt ställe. I helgen öppnar gårdscafét, butiken har öppet dygnet runt.

Och så blev det tisdag

 

 

Hörde hur det smattrade mot plåttaket innan jag hade tagit mig ur sängen, klädde på mig för mycket och höll på att få värmeslag efter en halvtimme. Resten av turen såg jag ut att härstamma från familjen Taikon och stackars andra Lina fick väl skämmas ännu mer. Men vi hittade en härlig genväg och tog oss nästan runt Liljan. Nästa gång!

Funbeat-testet #52 – Kyrkbåtsrodd

Vad: Kyrkbåtsträning med Rättviks Roddklubb. 110 minuter, varav 80 i båten.
Passbeskrivning: "Vill du ha allsidig träning, glida fram på Siljans fantastiska vatten och träffa nya, härliga människor? Då ska du börja ro! Träning barmark/båt måndagar och torsdagar 18.30-20.00"
Tidigare erfarenhet: Jag har provat en gång tidigare, tror att det var när jag gick på högstadiet. Minns att jag var livrädd för att göra en krabba och att man definitivt inte ska ha trosor om man vill undvika skavsår på hela rumpan.
Hur det var: Det är lite jobb innan man kommer i vattnet. Pallarna ska vaxas och poleras, man ska skjuta båten från båthuset till vattnet och ställa in fotstödet (som nog heter något annat) och spänna fast fötterna. Vi var 12 som rodde (båten Rättvikskôlla har plats för tio par roddare) plus en styrman. Kort teknikgenomgång, lite "finrodd" och sen kombinerad start- och intervallträning. Det kräver väldigt bra tajming för att få fart på en kyrkbåt, det går liksom inte att köra sitt eget race. Alla måste följa takten som "ettorna" håller (ettorna sitter längst fram och heter något annat som jag har glömt), annars tar det tvärstopp. Man jobbar med hela kroppen, verkligen, och det behövs inte många drag för att det ska bli jobbigt. Men så är det ju det där med tekniken. Det är rätt viktigt att man har rätt vinkel när man sätter i och tar upp bladet ur vattnet, och för mig kommer det inte helt naturligt. Men det var hur kul som helst! En tävling tar 5–6 minuter, och jag gissar att laktatsiffrorna är minst tvåsiffriga hos samtliga i båten.
Borgskala: 15 i dag. Måste ju tänka på bladet hela tiden, men jag tror att det lätt skulle kunna bli 17–18 om man får in tekniken i ryggmärgen.
Kulskala: 10 – testets andra. Den första var TMI.
Förmodad träningsvärk: Ja! Mest i ben, mage, rygg och axlar och armar. Som bonus några gigantiska blåsor i händerna.
Igen: Det hoppas jag verkligen, för det här var hur kul som helst. Och jag tycker att du ska prova om du har möjlighet, för det här passar verkligen alla, och kanske speciellt dig som vill ha en total genomkörare av hela kroppen. Kring Siljan finns en rad klubbar som har verksamhet bland annat (Sollerön, Orsa, Brudpiga i Leksand och Siljansnäs). Svärdsjö och Sundborn också, men hittar inget på nätet. Hur det ser ut i resten av världen vet jag inte, men det kanske du gör?


Det var inte helt enkelt att ro och knäppa kort samtidigt. Kolla på den stulna filmen, det är precis så det är.

 

Vaxning innan.

Vi skulle bogsera en båt på väg hem, den tappade vi ett tag.

Här!

5,85 km. Maxfart 5,01 min/km.

Fotfan

 

Ja, den är återanvänd. Men det såg ut exakt så här.

Senaste åren har jag knappt åkt klassiskt alls, och det beror mest på att jag har ont i en fot. Det brukar gå bra en halvtimme–trekvart, sen börjar det kännas. Precis där andra och tredje tån fäster i foten är det som att ha en vass sten i skon, det bränner när jag böjer. När det var som värst var det i princip omöjligt att åka för att det gjorde så ont, och det kändes som att tårna skulle lossna. Har känt det i perioder när jag springer också, men där kan det kännas i mitten av ett pass, och sen helt försvinna. Skumt, va? Jag tror inte att jag är hypokondriker, men jag är inte säker. Min fråga är alltså: känner du igen dig? Teorier? Är botmedlet uppfunnet? 

***

Men det här spårade ju ur. För så här är det: Tänkte staka mig runt ett varv på Aspebodarundan i dag. Det orkade jag förståss inte, så jag använde benen. Åkte och väntade på att fotfan skulle börja göra ont, men det gjorde den inte!!! Åkte nästan två timmar utan att känna nåt alls. Och det gjorde jag inte när jag sprang häromdan heller. Har inte stretchat eller bytt skor eller varit snäll. Ett helt vanligt mirakel, kanske?

Här går man omkring och tror att man har koll...

... och samtidigt rullar hela världscupen i Segwaypolo förbi i Stockholm.