Funbeat-testet #58 – Discgolf

Vad: Discgolf, (kallas även frisbeegolf) på Åsbo discgolfbana vid Lugnet. Stefan var med som moraliskt stöd och vi hyrde discar på Lugnet outdoor.
Passbeskrivning: Ett varv på 18-hålsbanan. (Officiell målsättning: att inte förlora humöret. Egentlig målsättning: att inte förlora förståndet). 
Tidigare erfarenhet: Ingen.
Hur det var: Minigolf, bowling, biljard och sånt har jag lagt ner för länge sen, eftersom jag väldigt lätt blir vansinnig och låter det gå ut över alla i min närhet. Hade därför ganska svårt att tro att det skulle kunna gå på något annat sätt i dag. Det gick väl ungefär som förväntat. Jag var totalt talanglös och kastade snett och kort, in i träd och buskagen. Discen rullade 50 meter i en nerförsbacke – bort från korgen. Banans par var 58. Jag behövde 122 kast. Näe. Men bortsett från mig så var banan välskött och rätt omväxlande. Saknade en översiktskarta och ett scorecard, men bägge går att skriva ut från DFBK:s hemsida.Vi gick 3,5 kilometer och det tog två timmar.
Borgskala: 6. Som en lugn promenad med pauser hela tiden.
Kulskala: 5. Det var egentligen ganska trevligt, och om man bara kunde lära sig att kasta rakt och långt skulle det säkert kunna bli mycket roligare.
Frustrationsskala: 9,5.
Förmodad träningsvärk: Nej.
Igen: Nej, jag tror inte det. Möjligen om man kunde få lite tekniktips först. Eller om jag känner att jag behöver träna tålamodet.

Glimtar av en bra lördag

Äventyrsbad i Stångtjärn

 

 

 

Man kan väl utan att överdriva speciellt mycket säga att det är rätt blött i skogen nu. Men vi tog oss runt Källslättspåret, och var väl ungefär lika nöjda som blöta efteråt.

Funbeat-testet #57 – Kajak

Vad: Kajak på Ösjön med gamla tävlingspaddlaren Johanna.  I hennes kajak.
Passbeskrivning: "Vi träffas i Ornäs så kan vi paddla till Torsång och fika".
Tidigare erfarenhet: Har varit ut i kajak en handfull gånger i modern tid, men aldrig tidigare med ett proffs. Jag har ett rätt komplicerat förhållande till vatten, och efter den här nära döden-upplevelsen har jag inte varit så pigg på att sätta mig i en vinglig båt. 
Hur det var: Jag var nervös innan och försökte slingra mig, men det gick inte. Och i efterhand är jag glad över det, för det var faktiskt helt okej. (Fattar inte var min vattenskräck kommer ifrån, jag hade inga problem som barn och kan simma. Men det finns en lucka på kanske tio år i min kalender, där jag i princip inte vågade sätta mig i en eka eller finlandsfärja, och absolut inte gå ut på isen. Vändningen kom när jag gick eskimåsvängkurs med Falu kanotklubb, inomhus i simhallen. Lärde mig aldrig komma runt, men den värsta skräcken försvann i alla fall). Tillbaka till i dag: Medvind och nerförsbacke till Torsång. Glasstopp vid caféet (där jag nog såg ut att ha valrossgener när jag vältrade mig i land inför fullsatta läktare). Motvind och motströms hem, men enligt klockan gick det snabbare. Jag grät inget och det var faktiskt kul hela tiden.
Borgskala: 5. Snittpuls 103, max 123 – trots att jag försöker ta i allt jag kan. Har väl för dålig teknik för att bli trött.
Kulskala: 7–8, mest kul, men lite läskigt.
Förmodad träningsvärk: Det kommer kännas i axlar och mellan skulderbladen.
Igen: Jag skulle så gärna vilja slippa lägga energi på att vara rädd för vatten. Antar att det är öva öva öva som gäller. Hoppas det blir fler gånger – i fint väder.

Triathlon som det skulle kunna vara

 

 

Kajak mellan Ornäs och Torsångs cafe (ni skulle ha sett min graciösa urstigning vid kajen inför jublande publik!), blöt och tung orientering på Kniptjärnsberget (förr såg jag aldrig svamp när jag sprang, nu ser jag dom överallt. Vet inte om det är ett åldertecken eller om det bara går långsammare. Det är i alla fall fruktansvärt gult i skogen nu), och så lite cykel mellan varven (såg både Kalas-superfräsarna och tranor). Mycket bra dag.