Knivstigen

 

 

 

 

 

 

 

Äntligen har jag fått springa Knivstigen! Har aldrig riktigt engagerat mig i att ta reda på hur leden går, men nu fick jag hjälp av grannen så att det blev av. Vi startade vid Bollergården, sprang till Skålbo och tog Dalkarlsvägen tillbaka, ganska precis två mil. Första halvan gick på stig i riktigt fin trollskog, annars växlade underlaget mellan grus, bra stig och stig som var svår att hitta. En rejäl backe i början, annars snäll kupering. Kan verkligen rekommendera att springa hela eller delar av leden, men det är nog bra att ha en karta med sig första gången. Ut och kuta! (Eller cykla, det borde funka nästan hela vägen.)  

Naturfys

 

 

 

 

Kom hem med brallorna fulla av barr, blå(bärs)märken på ryggen och ett stort fett leende på läpparna. Lina har satt ihop en bana i skogen, en lite råare och skitigare variant av cirkelfys skulle jag vilja kalla det. Superfunktionellt; styrka, spänst, smidighet och balans i ett paket. Inte konstigt att Lina är stark, spänstig och smidig som bara den. Fy sjutton vad bra det var. Och kul! Tack för att jag fick vara med.

Halleluja

Det rullar på på Vallmansgatan. Jag roar mig efter bästa förmåga på förmiddagarna när jag har semester. På små hjul i dag, och tamejtusan om det inte har svängt från ganska värdelös känsla till något som börjar likna rätt okej. Fotomodell och farthållare: Lina.

Värstingbra pass igen

 

 

 

 

Alltså, jag har det så himla bra! Massor med starka, snabba, snygga och snälla kompisar som väntar tills jag har sovit klart så att jag får hänga med. I dag på hjul över Kniva och Trylämnet till koglassen i Lunån, hem över Acktjärn och jag hann som vanligt nästan i tid till jobbet. Blir inte bättre. 

Tio sekunder Dalacup

 

 

 

 

 

 

Såg ungefär en kurva av Dalacupen, 70/70 kul och vansinne i koncentrerad form.
HUR VÅGAR MAN KÖRA SÅ SNABBT? Är ni inte rädda om framtänderna, ungdomar?
Undrar tant Lina (som nog har relativt lindriga, men ändock svårbotade, tvångstankar)