Det finns fem–sex stigar upp på Johannelundstippen, som är lite olika branta men som nog skramlar ihop lika många höjdmeter. I dag gick jag i tre av dem, och blev väl både tvärstum och trött oavsett backe. Det skulle faktiskt vara helt okej om det kunde börja kännas lite bättre snart.
Hamnade på Djurgården i dag igen, men nu med trevligt sällskap och ett Naturpass. Sprang på samma karta förra sommaren och kände igen mig på några ställen, men det var inga som helst problem att bomma ändå. En snok, ett rådjur och ett tältläger såg vi, och dessutom det här:
Jag hade egentligen inte tänkt att springa, men när jag faktiskt var i stan med träningskläderna på och när himlen dessutom var klarblå kändes det korkat att inte passa på. Hade en halvklumpig ryggsäck med mig, men jag drog åt remmarna så gott det gick och det fungerade hur bra som helst. (Däremot vände jag mig om mer än en gång för att kolla vem som sprang så tätt bakom utan att köra förbi... Snacka om guldfiskminne.) Hur som helst - grönt och fint och alldeles svantastiskt på Djurgården nu, ut och kuta!
Fick proffshjälp av bästa grannen i går och i dag har jag övat lite på egen hand. Insåg att film är ett bra sätt för att komma till rätta med i alla fall några av mina problem, och... Herre Gud, jag tror att jag eventuellt dör snart. Ledsen för det obehag jag orsakar.
Ville till varje pris undvika dödens banvall tillbaka till Falun och drog mig till minnes att jag körde över Mårtanberg och Bertilsbo för några år sedan. Knappt halvvägs anslöt jag till Dalkarlsvägen, och höll mig på leden nästan hela vägen. Det var hur fint som helst och väldigt bra markerat, mest grusvägar men med inslag av asfalt och stig. Rekommenderas! Här kan du ladda ner kartorna.
