7 juli 2012

An ode to IXUS 65

Vi har vandrat Inkaleden, sprungit med snöskor och åkt Vikingarännet, frusit, svurit och svettats tillsammans nästan varje dag i sex år. Vi har rest i kanske 15 länder och sett hur mycket som helst. Jag har tappat dig i golvet, trampat på dig, skrapat dig och hällt bacardi över dig, låtit dig simma fast du inte kan och sen torkat dig i ugnen. Jag kanske inte alltid har varit så snäll som man borde, men du har liksom alltid funnits där för mig ändå. Fram till i går. Jag förstår att du gav upp till slut, men jag  tycker att det är tråkigt och kommer att sakna dig som satan. Hej då kameran, och tack för den här tiden.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

4 kommentarer:

Grannen sa...

Åh nej, den tålde allt det där men det var Vansbro Marathon som satte in dödsstöten?!

Lina sa...

Nja, Vansbro gick bra, den blev för blöt i går. Det är väl f-n att man ska svettas så mycket.
Fö har de regnat ungefär en halvmeter i dag. Enjoy Grekland.

Anonym sa...

Inför det nya inköpet a kamers föreslår jag en modell som också fångar huvudet på personen som fotgraferas :-)

Lina sa...

Huvuden är överskattade.
Tycker jag.