Sagan om paketet som fick se världen (och när jag nästan fick hjärnblödning)

I januari skickade jag ett paket till min kompis i Johannesburg, jag skulle ju vandra men ville inte bära en massa kilon i onödan innan. Någonstans längs vägen gick det dock fel, och paketet kom aldrig fram. I maj fick jag ett meddelande om att paketet var på väg tillbaka till Sverige (med båt) och i juli anlände det till Speldosans tobak i Hässelby, allt enligt Postnords spårningsservice. Jag blir såklart jätteglad, för jag tror att jag äntligen ska få tillbaka mina värstingbra kängor. Men när jag väl kommer till tobaksbutiken  visar det sig att en random snubbe redan har hämtat ut mitt paket... 

***

Har nog aldrig varit så nära hjärnblödning, och om kunde man ha omvandla frustration till energi hade jag säkert kunnat förse en medelstor asiatisk stad i ett par år. 

Postnord 'mejlar och ber random snubbe att lämna tillbaka paketet' (som för övrigt kostade ganska många hundralappar att hämta ut) men inget händer. Förrän jag börjar fråga om man kan polisanmäla.

*** 
Så i dag fick jag tillbaka mina kängor, rätt mycket vandringsutrustning, en tub kaviar och två kilo smågodis. Gött.