Shkoder

Vilken höjdare Albanien är! Har nog aldrig varit på ett ställe med så trevliga människor. Det blev en dag på cykel runt Shkoder i dag,  i morgon åker jag till bergen i horisonten. 

Tirana

Snabbt byte av huvudstad, och efter ett dygn i den albanska är intrycken bara positiva. 

Paris

Har mellanlandat några dagar i den gigantiska franska huvudstaden. Den är så klart mäktig och pampig på många sätt, men kombinationen varmt så in i helsike och vansinnigt mycket folk överallt gör att jag blir trött och lätt oengagerad. Vi har haft trevligt, som synes bockat av de flesta turistställena och dessutom gått längre än vad jag har gjort sammanlagt senaste halvåret. I morgon väntar nya äventyr. 

Sagan om paketet som fick se världen (och när jag nästan fick hjärnblödning)

I januari skickade jag ett paket till min kompis i Johannesburg, jag skulle ju vandra men ville inte bära en massa kilon i onödan innan. Någonstans längs vägen gick det dock fel, och paketet kom aldrig fram. I maj fick jag ett meddelande om att paketet var på väg tillbaka till Sverige (med båt) och i juli anlände det till Speldosans tobak i Hässelby, allt enligt Postnords spårningsservice. Jag blir såklart jätteglad, för jag tror att jag äntligen ska få tillbaka mina värstingbra kängor. Men när jag väl kommer till tobaksbutiken  visar det sig att en random snubbe redan har hämtat ut mitt paket... 

***

Har nog aldrig varit så nära hjärnblödning, och om kunde man ha omvandla frustration till energi hade jag säkert kunnat förse en medelstor asiatisk stad i ett par år. 

Postnord 'mejlar och ber random snubbe att lämna tillbaka paketet' (som för övrigt kostade ganska många hundralappar att hämta ut) men inget händer. Förrän jag börjar fråga om man kan polisanmäla.

*** 
Så i dag fick jag tillbaka mina kängor, rätt mycket vandringsutrustning, en tub kaviar och två kilo smågodis. Gött.

Bilder från Stora Stöten Swimrun

 

Jag kikade på Stora Stöten Swimrun i dag, 19 km löpning + 3,2 km simning (fördelat på nio sträckor). Det såg kul ut! Och jobbigt! Starten gick på botten av Stora stöten, och klättringen bara första kilometern måste ha varit nästan hundra höjdmeter. Banan gick längs Vattnets väg via Hemmingsbo och Stångtjärn ner till Kålgårn, och upploppet var i Faluån. Tänk om man skulle kunna lära sig att simma någongång, vilka möjligheter som skulle öppna sig! Fler bilder här.