Var säker på att jag skulle springa tre meter, lägga mig ner och grina och sen cykla hem. Den där gubbnacken är inte att leka med, alltså. Men tamejtusan, efter en timmes jogging var den mycket bättre än på flera dagar.
Nu har det gått tio sträcktimmar framför en skärm och vi (jag och nacken)
är tillbaka där dagen började. Har alltid gissat att det är farligt att sitta still,
och jag tror att jag för en gångs skull har rätt också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar