Säsongsbästa

Den här killen serverade ett förjäkla bra pass i dag.

 

Succé – som vanligt

Åkte till Älvdalen som sällskapsdam och för att få den där debuten avklarad. På plats gick jag in i sporthallen för att pinka, det gick bra, men sen skulle jag gå ut. Drog igång värsta tjyvlarmet och såg till att ingen kom varken in eller ut ur lokalerna. Kändes väl sådär, men efter att halva skidklubben engagerat sig slutade det i alla fall att tjuta.
Spåret var fint, trots 7 varma grader och lätt duggregn. 1.6 riktigt fina kilometrar, väldigt mycket bättre än förväntat. Precis som förväntat kändes däremot en och en halv timme som fem. Ändå väldigt mycket bättre känsla än på Lugnets mentalslinga i början av förra säsongen.
Här kan du kolla snöläget i landet, en bra sida.
Vågade inte försöka ta mig in i den där sporthallen igen, så det blev dusch i simhallen. Alltså, Älvdalen, vilka lokaler! Vilken dialekt!
Avrundade kvällen med hockeytävling. Inget vidare skönspel, men stora känslor, mycket fight och trevlig stämning i Smidjegrav. Rätt lag vann till slut, kanske inte helt rättvist.

Börjar likna nåt

House of no pain

Jag är så himla glad över att det funkar att springa.
Inga löparknän, diskbråck, ömma hälsenor, muskelbristningar eller inflammerade benhinnor. Faktiskt inte ont nånstans.
Enbart kul och jobbigt, precis som det ska. Peppar peppar.

9,7 grader på Vallmansgatan

Och i dag känner jag mig lite extra stollig.

Med beröm godkänt

 Märit, som i vanliga fall mest tränar med Claudia Schiffer, hakade på till Friskis. Innan: inte så värst imponerad av det där med spinning. "Ont i rumpan/inte så kul/svettigt". Efter: "Mycket roligare än jag trodde. Det här måste vi göra om".
Hyfsat betyg för ett lunchpass, eller?

Lostigen

Förra sommarn köpte jag en vandringsguide och fastnade för Lostigen, 18 km runt sjön Logärden. Fin dag, fika, karta och sällskap längs en "välmarkerad led för vandring eller cykel", det kunde ju inte bli något annat än succé. Trodde jag. Gick fel så in i helvete – flera gånger. Var ute sex timmar och det var nog tur att jag inte träffade någon från Sundborns hembydgsförening den dan.

Nytt försök i dag. Fint väder, bättre karta, vätskebälte och sällskap. Gick fint till en början, sen står jag helt plötsligt där igen och vrålar, mitt i skogen utan något som ens liknar en stig i närheten. Lackar naturligtvis ur och vill bomba hela Karlsbyn och allt som kommer därifrån. Hittar tillslut rätt och runt och ser nu på korten att det nog var rätt fint. Synd bara att man inte hade förstånd att uppskatta det.

 

 

 

 

Halvbra dag på jobbet

Jag punkade först, på väg ner mot Hobborn. En kvart senare var det Staffas tur. Han hade ingen extraslang och fick ringa taxi. Jag fortsatte, åkte säkert och tänkte på något väldigt vettigt och innan jag hann fatta att jag höll på att ramla låg jag och stirrade upp i taket. Tror det kallas blixthalka.

Träningsvärk from hell

Så kan veckan sammanfattas. Det behövs verkligen ingenting av ovana aktiviteter om man är lika smidig som jag. Som synes bara magen som inte fått göra rätt för sig. Men snart kan jag ringa in den också.

Vidablick 23 oktober

 

 

 

Ispremiär

Och jag tror att skridskoklubben fick en ny medlem.

Förnedringen

Har inte använt mitt badmintonracket sen 1900-talet, men i dag var det dax att damma av det. Badminton är 1) kul, 2) jobbigt, 3) bra, för att man kan hålla igång spelet hyfsat även om man är talangbefriad. Det var 1, 2 och 3 ända tills vi började räkna poäng. Två set tog tre minuter (100–0, 100–1, Thomas slog i nät en gång) och jag kände mig som Lennart. Men faktiskt så varken grät jag eller kastade grejer omkring mig, och det borde ge minst en vuxenpoäng, eller hur? Nu hör jag träningsvärken hånskratta utanför dörren, så det är kanske lika bra att inta horisontalläge.

Aldrig backens fel

Fantastisk dag, som gjord för att leka i Mördarbacken. Som för övrigt har blivit både platt och kort på senare tid. Varken stjärnor eller kräkkänslor nu för tiden. Men jag är ganska säker på att det aldrig är backens fel om man inte blir trött.

40 spänn passet

Trafik och fritid spikade i dag, det kommer att kosta 40 spänn passet på Lugnet
i vinter. Det är väl inga pengar att snacka om, men dagkort? Vad hände med årskortet? Fattar inte heller om det bara gäller konstsnöspåren.
Vad tycker du? Läs mer här.

13 dec 2008

Vuxenlicensen

Kände mig som ett lik och hade exakt noll procent motivation för att träna i morse. Ringde och ställde in och letade på den där måstelistan för att döva samvetet. Använde Icakortet, lämnade tillbaka försenade böcker, köpte regnkläder och lite annat* som man borde göra för att få behålla vuxenlicensen. Sen var det mest städrelaterade grejer kvar på listan och helt plötsligt var jag ganska träningssugen. Fick sista cykeln på Friskis och satte mig så nära högtalaren det gick, så där att man undrar vad f-n det är som låter mellan låtarna innan man kommer på att det är flåsljuden från en själv. Skitjobbigt och skitkul. Ska plugga efter jul, gissar att det blir roligare att städa då.

* (Lite annat = två timmars powernap)

Första masstarten

"Benny Kohlberg blev ett offer för den nya tävlingsformen. Han fick stå i kö flera minuter för att ta sig uppför. Han ledsnade till slut och bröt tävlingen".

Allt var inte bättre förr. Men det är rätt kul att se. Här NRK:s och SVT:s inslag från Castelrotto 1987, första världscuptävlingen med masstart, 30 km skejt.

Gamla stigjävlar

Fick en stor karta över I13/Lugnet, perfekt för att hitta nya löprundor alltså. Men en karta ändras på tio år. Eller rättare sagt, verkligheten ändras. Kartan ändras inte. En del stigar växer igen, andra blir endurodiken, några blir upplösta i molekyler. Följaktligen en och annan svordom. Förståndiga Staffas vände, jag harvade på med inställningen "det går inte att bli borttappad på Lugnet". Det tror jag fortfarande inte att man kan, men man hade nog hunnit bli rätt kall innan någon hittade en längst bort i grönområdet med brutet ben. Telefon kanske inte är så dumt ändå.

Nybörjarkurs

Ödmjukhet, respekt, disciplin, hopprep och elefantdansen. Det och lite annat fick jag och P öva på på nybörjarnas thaiboxträning. Tror att träningen är riktigt kul när man fattar lite mer och kan höger och vänster, men hade jag gått match mot den här killen i dag hade jag varit oskadliggjord inom fem sekunder.

Finn ett fel

Korten är tagna med exakt en veckas mellanrum.
Buuuuhuu.

 

Världens längsta uppvärmning

Uppvärmning, eller?, frågade P.
Typ, sa jag.
Kan nog vara bra att ha nåt att skylla på om kvällens spektakel blir tokigt.

Ingen kyrka i dag heller

Jag, Lind, Pär Fagerström och ryskan som alltid är där gick på Friskis i stället.

(Det här skulle mycket väl kunna vara ljug, som ni förstår. Har inte en aning om dom andra var i kyrkan)

CX-cupen

Vissa dar är det lätt att vara publik. Och kul.
Fler kort här. Måste skynda mig innan tårtan tar slut.

 

Dalamilen

Klockan ringde okristligt tidigt, och idén som verkade så fantastisk i går kändes mindre fantastisk i dag. Lyckades få arslet upp till Ica Maxi och runt ett varv på I13-banan. Ingen märkvärdig tid, men överraskande bra känsla och ett bra pass. Kenyanen som var snabbast i Hackmora steppade runt milbanan på 33 minuter, och Helene Söderlund på 39 blankt. Kan inte annat än vara otroligt impad (och önska mig deras löpsteg i julklapp).

 

-3

Antimobilcykling

När jag köpte min cross tyckte jag att det var onödigt med reservslang och pump, eftersom jag aldrig i hela livet skulle klara av att laga en punka.
Erika på C&F frågade om jag var en sån där mobilcyklist och man behöver ju inte vara rymdforskare för att förstå vad hon tyckte.

Fan, det blev ju knappt en svordom, ens, sa Staffas efter dagens missöde.
Nu ligger mobilen kvar hemma, och det känns fint att inte vara helt borttappad.

Riktigt smart, Börjes

Skulle försöka förklara min "träningsfilosofi" häromdan för en kompis som håller på att komma igång med träningen. Hittade ett gammalt papper och blev nästan chockad, för det var exakt mina tankar och precis så där jag tycker. Sen kom jag på att det var jag själv som hade skrivit det, och då var det kanske inte lika kul längre.
(Om du tycker att det här verkar tråkigt och långt går det bra att sluta läsa här och titta på mina skor i stället. Dom luktar för övrigt kattpiss och bor på balkongen).

Valda delar av träning enligt Linapina:
Lyssna på alla – Tro inte på allt
Det finns jäkligt många teorier om hur man ska träna. Var öppen och prova det som verkar galet – också. Välj ut dom bästa delarna och snickra ihop din egen träningsbibel. 
Det måste vara kul! 
Inte varje minut på varje pass, men i det stora hela.
Annars kan du lika gärna lägga energin på något vettigare.  
Ha en tydlig målsättning
“Det stora målet", mindre mål längs vägen, mål för varje månad, mål för varje pass.
Det mesta sitter i huvudet. Faktiskt. 
Variera
Det gäller hur du tränar, var du tränar, med vem du tränar, hur hårt och ofta du tränar.
Gör olika så står du ut längre. Och är snäll mot kroppen. 
Våga!
Våga vila, våga skita i planeringen, våga träna dubbelt så mycket. Kör idiotpass. Ha roligt. Ingen annan kan säga vad som är bäst för just dig.

Det är länge sen jag skrev det där första gången. (Sen har jag försökt applicera det på många stackrare, med varierat resultat). Tror att det var en uppgift till Christian Minatti (som för övrigt har lärt mig nästan allt jag kan och måste vara en av dom bästa tränarna i världen – alla kategorier, men det är en annan historia). Jag resonerar fortfarande efter dom där hörnstenarna, trots att det är lite (harkel) annan nivå nu. Det är egentligen bara en punkt jag inte får ihop, och det är det där med målsättning. Försöker komma på en som är lite roligare än att "må bra". Motivationen är inte alltid vad den borde vara, eller rättare sagt vad jag önskar att den vore, men som tur är får jag hjälp med blåslampan när det behövs. Men allvarligt, vad skulle kunna vara en lämplig målsättning för en motionär som aldrig är nöjd? Tacksam för svar.

Hälsning från Hosjö

Hej mor och far!
Allt är bra i Falun, jag har haft minisemester i Hosjö i dag. En dryg timme var jag där. Tanken var att skriva något riktigt smart, men jag är tidsoptimist. Tror att jag är född för tidigt, men det är väl undantaget som bekräftar osv.
Hoppas allt är bra med er!

Om gamla hundar

Teknikträning och vuxet folk är en ekvation som är ganska lurig. Det är som att man blir korkad och glömmer bort vad som är fram och bak och upp och ner efter tonåren, och det man inte har hunnit lära sig blir plötsligt sjukt svårt.

Simning, tex. Jag har lite halvhjärtat försökt lära mig att crawla och klarar kanske 100 meter under pistolhot. Det går inte snabbare än att simma bröstsim, men är sjuuuukt mycket jobbigare. Har sett film från mitt succéframträdande i Vansbro, och vore det inte för att det är jag själv skulle jag vika mig dubbel av skratt. Jag påminner väldigt mycket om en duracellkanin och har fem gånger så hög frekvens som dom som crawlar lika snabbt. Det är bara öronen som fattas. 

Lite som att skejta, gissar jag. Hur kul och lätt som helst. När man kan, alltså.
Men dom där småsakerna balans och tyngdöverföring är inga småsaker innan man kommer på det. Och innan man kommer på det är det jobbigt och värdelöst i största allmänhet. Stefan beskriver ganska bra hur det känns efter dagens pass.

Men det är ju inte helt kört bara för att man har råkat fylla 30 eller mer. (Väl!?! – annars är det ju kört för mig när det gäller i stort sett allt.) Det är väl bara att ta dom där sju svåra åren eller vad det kan tänkas behövas. Och när det gäller skejt är det nog faktiskt lite bättre att vänta tills snön kommer. Asfalt är förjäkla hårt har jag hört.