Jag punkade först, på väg ner mot Hobborn. En kvart senare var det Staffas tur. Han hade ingen extraslang och fick ringa taxi. Jag fortsatte, åkte säkert och tänkte på något väldigt vettigt och innan jag hann fatta att jag höll på att ramla låg jag och stirrade upp i taket. Tror det kallas blixthalka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar