19 okt. 2010
Gamla stigjävlar
Fick en stor karta över I13/Lugnet, perfekt för att hitta nya löprundor alltså. Men en karta ändras på tio år. Eller rättare sagt, verkligheten ändras. Kartan ändras inte. En del stigar växer igen, andra blir endurodiken, några blir upplösta i molekyler. Följaktligen en och annan svordom. Förståndiga Staffas vände, jag harvade på med inställningen "det går inte att bli borttappad på Lugnet". Det tror jag fortfarande inte att man kan, men man hade nog hunnit bli rätt kall innan någon hittade en längst bort i grönområdet med brutet ben. Telefon kanske inte är så dumt ändå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Förståndig?, tja möjligen så länge som du var med, sen blev det pajaskonster direkt, då jag skulle ta mig till Järlinden men istället fick se Skuggarvet på långt håll...
/Staffas
Men jag fattar inte. Det var ju bara raka vägen ner till civilisationen?
Du måste ju ha korsat en massa skidspår för att ta dig dit, eller vad hände?
Alltså, det var egentligen aldrig svårt. Där du vek av in i skogen fortsatte jag rakt fram, snudd på i ljusets hastighet. Väl ute på ett hygge såg jag skuggarvet på avstånd och kände: Fan, det här blev inte bra. Så efter en stunds överläggande med mig själv vände jag och var efter ett bra tag tillbaka där vi skildes åt. Jag såg en vägbom och började ana på´t ungefär var jag var. Och, mycket riktigt. Den väg jag kutade på var den vi cyklade i måndags via Björnmyra ner mot Sundborn. Det blev därför delar av Bergsstigen och lite andra kringelkrokar tillbaka till cykeln. Men ingen skada skedd. Jag överlevde, fick extra minuter (kändes som timmar) i träningsdagboken samt hann till klipperiet. Så allt blev ju bra till slut.
Skicka en kommentar