Funbeat-testet #94 – Rullstol

Vad: Fläskboll, ultimate och världsrekordförsök på 200 meter i rullstol. Boll- och friidrottshallen på Bosön i samband med en kurs. 90 minuter, jag och ett 20-tal andra, ungefär hälften av dem rullstolsproffs.
Passbeskrivning: "19.30 rullstolsaktivitet i bollhallen".
Tidigare erfarenhet: Kan inte minnas att jag har rullat i stol förut. Definitivt inte samtidigt som jag försöker hålla koll på en boll.
Hur det var: Man kan väl säga att vi var två helt olika divisioner på planen. De som använder rullstol till vardags har ju otrolig teknik och koll på vad de gör. Det hade inte jag. Vi satt i basketstolar, som är väldigt lätta att svänga med, men ändå, sjukt häftigt att se hur snabbt och smidigt proffsen manövrerar sig fram. Fläskboll spelas med pilatesboll, och det small rätt bra. Ultimate spelas på samma sätt i stol som utan. Vi var kanske lite för många på planen samtidigt för att det skulle flyta bra, men man fick ändå rulla ganska mycket. Jag avslutade med några varv i friidrottshallen och klockade mig själv på 200 meter. Min tid (93 sekunder) är över minuten sämre än världsrekordet. Finns lite att jobba på. 
Kulskala: 7, lagidrotterna var roligare än att försöka hålla sig på en bana i doserad friidrottshall.
Borgskala: Tog mig knappt över 100, men det var betydligt jobbigare än vad det ser ut att vara på pulskurvan, 12.
Förmodad träningsvärk: Det är några dagar sedan nu, och jag fick rejäl träningsvärk i underarmarna, hade svårt att böja handlederna dagarna efter. Dessutom kändes det som att jag hade sprungit in med händerna först i en vägg. 
Igen: Ni får missförstå mig rätt. Jag är otroligt tacksam över att inte behöva rullstol för att ta mig fram i vardagen. Men jag skulle kunna göra om det på den här nivån.

Råkade stänga av klockan vid 45 min och en halvtimme försvann.

 

 

Min tekniktränare tyckte att jag hade ganska stor förbättringspotential.

Oliiiidligt

 

En kvart in i passet var jag tvungen att fråga om ventilationen verkligen var på, och det var den. Det var olidligt kvavt och varmt på Friskis tyckte jag, men det var kanske bara klimakteriet som slog till. Nästa gång tar jag med fläkt. Och vattenflaska.

Med farthållare

 

 

Ett kort snabbt löppass och ett lugnt lite längre i veckan, ska det vara så svårt att få till? Det verkar så, i alla fall om man heter Lina Börjes. Det har varit min målsättning från årsskiftet, och hittills har jag väl lyckats ungefär en gång. Men jag har inte gett upp än och trampade till superfina Stångtjärnsskogen. "Vilken tur du har som får sånt fint sällskap", skrek gasellen Carlsson när jag träffade honom och en kollega i Slätta. Tur, kanske det. För fort gick det i alla fall. Det enda som kändes bra var nya skorna.

Lär dig mer om paddling, skridskoåkning och lägerliv – för dig med funktionsnedsättning

 

 

 

 

Kursen jag gick i helgen heter faktiskt som rubriken, och förhoppningen är att jag så småningom ska kunna hjälpa personer med funktionsnedsättning att komma ut i naturen med kajak och skridskokälke. Jag har fått många tankeställare under helgen, det är så mycket man (jag) tar för givet när kroppen är hel... RG ordnade, och jag halkade med genom skridskoklubben. Fortsättning följer.

Senväg

 

 

 

Visst är det lyxigt att vara på kurs med helpension, men det är ganska skönt att komma hem också. Lite dåligt med tid gjorde att jag chansade och provade en ny genväg (delvis på "härliga" Lostigen). Visst var det kortare, men gick förmodligen inte ett dugg snabbare. Kanske fanns det en mening med det ändå, för jag träffade två gentlemen (som såg ut att vara minst dubbelt så gamla som jag), lite borttappade och mycket törstiga. Jag gav dem mitt vatten och hoppas att jag förklarade rätt, annars är dom nog fortfarande ute och letar efter Ryggen. 

"Löparen"

Jag är på Bosön och går en kurs. Med tanke på min form känns det verkligen som att jag har hamnat helt rätt. Not. Men kursen är bra. Har stora blåsor på tummarna.