30 sep. 2010

Hårt liv


Otroligt härligt väder i dag också. Skulle gärna sitta kvar på balkongen och halvsova resten av dan, men då skulle det inte bli någon sport  i morgon, och folk skulle säga upp tidningen, min chef skulle bli sur och jag skulle få sparken, skulle inte har råd med hyran, hamna på gatan, blir kriminell och i bästa fall få 12 kvadrat bakom galler och förmodligen inte få permis för att rulla runt Varpan i solen. Inte första åren i alla fall.  Så jag åker väl till jobbet, då.

29 sep. 2010

Lyxbloggen

Klarblått i dag igen, joggade en timme på I13 med väldigt tunga ben. Men hur är det meningen att man ska hitta utan karta? Kan du förklara för mig hur spåren funkar på Myran/Norslund/Hälsingberg?

28 sep. 2010

Lyxvardag, pt II

Lyxlivet fortsätter, idag med mössa och vantar på crossen. Backarna över Oxberg och Studsarvet känns i benen nu, men det kan jag gott ha eftersom resten av dygnet ägnas åt stillasittande på stol inomhus.

27 sep. 2010

En lyxlirares vardag

Det känns onekligen som en väldig förmån att ha möjlighet att träna på dagtid. Speciellt en sån här dag. Toftbyn–Svärdsjö–Sundborn blev 28.5 km, med goda möjligheter att förlänga. Mestadels fin asfalt och stakning, men några fina diagonalbackar. 550 höjdmetrar och fyra dalahästar av fem möjliga.
 
 

Lidingö Folkfest

Om man bortser från att det var jobbigt och tungt och gick sakta var ju Lidingöloppet ett kul arrangemang. Tokmycket folk, hejig publik, fint väder och allmänt trevligt. Faktiskt så var det ju så i Motala och Vansbro också. Orkade liksom inte engagera mig med kameran eftersom allt bara var skit, men några kort skramlade jag ihop ändå. Dom gör inte tävlingen rättvisa.
Backen vid Grönsta, bara sista milen kvar.
Ja, backarna suger. Och verkar ge krampkänningar på vissa håll.
Vissa tar ut segern i förskott.
Dag Wilkenson, även känd som Bergsprängar'n tog sig runt på 4.25.
 Uselt kort på Suther som sprang in på 19:e plats. Ruskigt bra.
Jag fick inte bara medalj med hem, även temporära Garminmärken.

26 sep. 2010

3/4 av 1/2

Det var nog ganska precis ett år sedan jag och Thomas började snacka om att göra en halvklassiker. Vi hade bara provat olika varianter av Vasaloppet, så det kunde ju vara en kul grej. Jag kunde inte springa då, men räknade med att gå runt Lidingö som sista etapp. Nu blev det ingen skidåkning för min del men både cyklingen och simningen gick långt över förväntan.
Och sen Lidingö igår. Jag var frisk, men hade inte haft världens bästa uppladdning. Det var fruktansvärt jobbigt. Snittade 178 i puls, har 185 som max, så det säger väl att a) jag är sjuklig optimist och b) jag ska vara glad att jag överlevde.
Dom där backarna som ser så ynkliga ut på banprofilen var inte så ynkliga i verkligheten och jag orkade inte ens jogga upp för dem. 5 min/km är ingen turbofart direkt, men det var mitt mål. Som jag inte klarade. Lufsade i mål på 1.19, grymt besviken och med 183 på klockan.
Har försökt intala mig själv att jag ska vara nöjd, för ett halvår sen kunde jag ju inte springa en meter. Men det går sådär. Blev uppmanad av farbror Olle att träna med en ryggsäck med sten i. Det gör jag ju redan. Det blir extra uppenbart när man "springer" att man släpar på för mycket.
Det fattas en viktig sak i träningen också. Tror att jag börjar få en hyfsad grund, men har ju noll fartuthållighet. Men det är ju bara att göra nåt åt det.
För vad? Tanken finns på att göra en riktig klassiker, det känns onekligen lite mesigt att bara göra halva hela tiden. Men det blir ju så himla jobbigt när man vägrar anpassa farten till förmågan.
Borde gå kurs hos Morgan. Han hade sprungit mindre än 3 mil sammanlagt i sommar, men tog sig runt hela Lidingö igår utan problem. Imponerande.

24 sep. 2010

Mental träning

Lite sent att påverka den fysiska formen, men man kan ju alltid kalla in det tunga artilleriet. Konstaterar att Expressen var annorlunda 1983.
Jag också. 

23 sep. 2010

Om orientering i skolan

Var vid Stångtjärn i dag för att springa intervaller. Det gick uselt och blev bara ett halvt pass. Hur som helst, det var en skola där som hade orientering och korvgrillning på schemat. Kallt, grått, blåsigt och lerigt, precis som det alltid är när man ska orientera i skolan. Om det inte spöregnar. Jag tycker att man borde förbjuda skolorientering. Dom flesta provar i skolan för första gången och konstaterar att "det är skittråkigt". Med all rätt. Det är värdelöst i skolan. Gamla kartor som inte stämmer, stressade lärare som tycker att det är mest jobbigt (med all rätt, ganska mycket enklare att spela innebandy), tuffa killar som tycker att det skitkul att flytta på kontrollerna, fel svårighetsgrad för 90% av ungarna och alltid skitväder. (Jag är gympafröken om det har undgått någon). Man borde skrota skolorienteringen som den är i dag och låta föreningar ta hand om det. Det blir så mycket bättre och roligare! Kanske skulle inte alla bli helt avskräckta heller?
Ta den här killen. Gissar att han är fem år och tycker att det är hur kul som helst att springa med karta och stämpla så att det piper. Om några år ska han göra "samma sak" i skolan. Utan pip och med en karta som inte stämmer. Han blir nog innebandyspelare. Han har egentligen ingenting med inlägget att göra.

22 sep. 2010

Skike

Dom här hamnar väl i kategorin saker man inte riktigt vet om man vill ha. Man kan åka på grusvägar, det finns broms och dom kostar 2 800 spänn här. Verkar ju inte så tokigt. Dom ska ha cred för tappert försök att göra rullskidor till något häftigt i promotionfilmen (Musiken! Actionhoppen! Kossorna!), men det känns som att dom inte riktigt lyckas, dom heller...

Bättre och bättre dag för dag - typ

Det som skulle bli en timme på cykeln blev två, och benen var nästan oförskämt pigga. Det kanske ligger nåt i den där skrönan om att man ska vila sig i form, trots allt. (Jag har alltså gått in i självbedrägeristadiet nu, om det inte framgår. Vad gör man inte med tre dar kvar till Lidingö?).

Slow forest

Allvarligt, det här går inte. Jag måste blir frisk nu. I dag har jag lagt tre timmar på att rensa svamp som jag inte behöver, inte vill ha och inte kommer att äta upp. Tre timmar som aldrig kommer tillbaka. Jag hade en dejt med Lena i Vålberg. Det var trevligt. Hon är skogsproffs, kan alla svampar och mossor och vet hur man ser skillnad på spår från vildsvin och grävling. Dessutom har hon grymmaste konten och svampkniv. Jag kan tre svampar (gula, trattisar och flugsvamp) och kunde i övrigt bara tillföra diskussionen: "det där kallas slow forest på orienteringsspråk. På engelska". Men det var en fin dag.

21 sep. 2010

Comeback

25 minuters jogg och 40 situps. Toppformen är nära nu.

Saker man vill ha

Jag fick ett mejl i går:
Om du funderar på att köpa en ny cykel så tror jag att jag har hittat en som passar dig.
 Om.

20 sep. 2010

Bästa svampsoppan

Tills jag blir överbevisad kommer jag med en dåres envishet hävda att det här blir världens godaste svampsoppa. Den är dessutom hundraprocentig (det betyder att jag har provat flera gånger utan att misslyckas). Av Mona:

1–2 liter kantareller, gärna blandade gula och trattisar
2 msk smör
1 purjolök
3 msk mjöl
3 dl grädde av valfri sort
3 dl buljong
salt, svartpeppar, vitlök, vin

Smält smör, stoppa i svamp och lök och puttra bort vattnet. Strö över mjöl, rör om, häll i grädde och buljong. Koka ihop 20-30 minuter, bättra på med salt, peppar och en skvätt vin. Funkar lika bra med torkad svamp.

Orättvist!

Har haft ont i halsen och inte tränat på en vecka, får vara glad om det blir något Lidingölopp och det är mest synd om mig i Hela Världen. Så brukar jag tänka. 
Men det är inte det. Det är inte ens synd om mig.
Senaste dagarna har flera personer i min närhet fått riktigt dåliga besked. Jag blir så himla ledsen, för det finns verkligen ingen rättvisa alls. Det enda jag kan göra är att hoppas på mirakel. Att ett Lidingölopp i motionsklass faktiskt inte betyder ett piss har jag redan fattat.

17 sep. 2010

Hur man får träningen avklarad


Det är lustigt det där med tankens makt.
För mig har inställningen till träning passerat följande stadier:
1) En självklarhet att inte ens reflektera över.
2) En dag utan träning är en dag utan mening.
3) Dåligt samvete över att inte träna.
4) Vad spelar det för roll, jag gör det kanske nästa vecka i stället.
Nu är jag vid:
5) Allt funkar mycket bättre när jag får röra på mig. Alltså egentligen ingen katastrof om jag måste vila några dagar, men det går fan så mycket bättre att sova och tänka och sitta stilla med lite friskluft i hjärnan.
För mig var nyckeln till att komma igång efter många års paus att bestämma tid med någon. Det är 700 gånger svårare att banga om man vet att någon står och väntar, och har man bara fått tummen ur och bytt om är det ju för det mesta bara skönt. För att inte snacka om hur nöjd man är med sig själv efteråt.

I dag hade jag träningsdate med Klingen och Kenny, men jag är ju inte riktigt i form, så när dom andra sprang trampade jag. Friskluft, regn, lera och en timmes relationsråd – allt i ett. Inte så tokigt!

16 sep. 2010

Status quo

La mig trött, krasslig och långhårig i går.
Inte mycket hände under natten. Inget alls, faktiskt.

15 sep. 2010

Ingen är förvånad

Körde ett halvhjärtat pass i dag och så här i efterhand kan man konstatera att det var helkorkat. Såklart. Min akilleshäl sitter i halsen.

13 sep. 2010

Recept på framgång?

Mindre än två veckor kvar till Lidingöloppet. Har kvar ett program som farsan satte ihop till mig och Nettan för några år sen. Funderar på att köra samma upplägg i år, för 1984 funkade det i alla fall bra.
Det kanske inte går att läsa, men kortfattat består träningen av 15/15, 70/20, treminuters,
en och annan tävling och träning på "Linas bana", som var en slinga ovanför huset i Rättvik.
Gissar att den var runt en kilometer. Vet att rekordtiderna (för det var väl rekordförsök nästan varje gång?) blev inristade i ett träd, men jag vet inte om trädet finns kvar.

12 sep. 2010

Det här känns inte bra:


Vaknade trött och seg och med ont i hela kroppen (efter fredagspumpen). Harvade runt Aspeboda och sen fanns bara träningsvärken kvar. Och en närmast paranoid rädsla för snorhala löv med osynliga stenar under.

11 sep. 2010

Måfålöpning i Ludvika

I dag var jag superdålig. Det har aldrig funkar att slarva förut, så att det inte skulle funka i dag heller var kanske ingen jätteskräll. Blir bara så less på mig själv att jag aldrig lär mig. Suck.

10 sep. 2010

Prova Friskis!

Eftersom skallen vägrade somna innan åtta i morse blev det lite ändrade planer. Hamnade i en fullsmockad pumpsal på friskis. För mig är det ju bra träning bara att vistas bland normala människor. Men jag överskattade som vanligt min förmåga och behöver nog mitella till båda armarna i morgon. Friskis kör Kick off i helgen, massor av pass – helt gratis för alla. Jag tycker att du ska gå dit och prova om du inte redan är medlem. Det är inte så jäkla tokigt. Men fruktansvärt kul. Och om du inte är lagd åt svettas-i-grupp-hållet bjuder Lisa på kola.
Bara det är ju värt ett besök!
Klicka om du ser dåligt.

9 sep. 2010

Lina10 vs Lina35


Intervaller i slalombacken i Rättvik idag. Funderade på hur det skulle vara att köra mot en yngre upplaga av mig själv.
Lina10 skulle nog dra ifrån direkt, tappa lite på slutet, men ändå vara först upp för att det inte skulle finnas på världskartan att få däng av en tant. Och för att matchvikten är ungefär halva dagens.
Lina20 skulle vara långt före, förhoppningsvis tycka att tanten pinnar på rätt bra, men naturligtvis aldrig erkänna det.
Lina30 skulle inte ha en chans och antagligen stå och flåsa halvvägs och undra vad fan som hände.

7 sep. 2010

Klingen och Kenny

"Hur fort springer du en mil då? Jag brukar springa på 30-40 minuter".
"Det är naturligt att släppa sig när man tränar, det är inget att skämmas för".
"Kenny hittar här han, han är riktigt smart han för att vara hund".

Sällan är det väl så roligt att träna som när man har Nils-Petter Kling som sällskap. Det är ganska sällan tyst också.