30 juni 2012

Två bra timmar

 
 
En älg, en borttappad stig, en kohage, en trampad komocka, en slalombacke, 48 huggormar (i trä). Måste vara redo för Vansbro nu. 

28 juni 2012

Funbeat-testet #55 - Elghufs

Vad: Elghufs, Rättviks slalombacke, själv.
Passbeskrivning: Planen var att köra fyra vändor upp för backen (ungefär fyra minuter) och känna mig som Petter Northug. 
Tidigare erfarenhet: Har gått stavgång, men aldrig provat elghufs.
Hur det var: Svårt att förklara med ord, men lufs med stavar, typ. (Kolla på filmen nedanför så fattar du.) Märkte redan under uppvärmningen att det skulle bli riktigt jobbigt. Märkte att det nog var lite för brant också, så jag började egentligen innan backen. Det lutade i alla fall lite mindre. Men det blev ändå hur jobbigt som helst. Första två minuterna var okej, och ibland kändes det faktiskt lite som att åka skidor, men sen blev det förfärligt. Kände mig som en elefant som försökte hoppa graciöst, och det var nog ungefär så det såg ut också. Pulsen blev inte våldsamt hög, mjölksyran satte stopp för det. 
Borgskala: 18, blev tvärstum och helt slut.
Kulskala: 5, det var mest jobbigt och kändes fånigt att bli påhejad av ungarna som åkte rodel tre meter bort i backen.
Förmodad träningsvärk: Kanske lite i höftböjarna.
Igen: Jag skulle kunna ge det en chans till, men i så fall i en betydligt flackare backe. Om man kan få till den där känslan av att man faktiskt åker skidor är det nog inte så dum träningsform. Kanske på ett elljusspår, eller liknande?
Hit orkade jag. Backen fortsätter en minut till.

KM 2.0: revanschen som blev ett fail

 
Hann nätt och jämnt sladda in på uppfarten (obs ironi) innan jag satt i en bil på väg mot Nittsjö med en gratischans att i alla fall göra ett godkänt KM i år. KM med Kåre gick ju allt annat än bra, och det blev väl ungefär samma facit när jag snyltade mig in på IK Jarls dito. Fin terräng och som vanligt en megabom. Kul i alla fall att stämpla med stiftklämmor, det var inte i går.

27 juni 2012

Tre kommuner

 
 
Genom byar där bilar knappt kan mötas och där ALLA hus är röda (utom ett i Rönnäs som var vitt).

26 juni 2012

Backe Mellsta

 
 
Snälla grannen tog med mig till Mellsta och klubbträning med Borlänge löparklubb. Backe med 100 procent insats var huvudnumret, men vi hann med att springa fort nerför, lugnt på platten och lite löpskolning också. Det blev rejält med mjölksyra och mitt lilla hjärta fick jobba ordentligt, men framför allt var det kul att springa på nya stigar med så många glada.

25 juni 2012

Tabata 2.0

Vädret lockar inte till utomhusaktiviteter i onödan, direkt. Jag gav tabataintervallerna en ny chans och lyckades lura med stackars Thomas också. Förra gången trodde jag att jag skulle dö efter två minuter, men i dag kändes det faktiskt mycket bättre. Vi varvade rena styrkeövningar med kondition tills Thomas mådde illa och jag har svårt att röra mig, så jag antar att det blev ett rätt bra pass. (Och jag lyckades ställa in klockan också, tack Fredrik för vägledning).

Skuggarvet

Minus och minus kanske blir plus i mattevärlden, men när jag stack ut med dåliga ben och dåligt huvud blev summan jättejättedåligt i stället. Ska tänka på det nästa gång jag försöker lura mig själv.

23 juni 2012

Upphittat: löständer

Ryckte upp mig och tog sent omsider ett varv runt Aspeboda. Foten funkade bra, hittade ett par nya löständer och klarade mig från regn. Vilken dag!

22 juni 2012

Gruppträning

 
Vi har anmält ett lag till Vasastafetten med jobbet i år också, och jag försöker styra upp några gemensamma träningar. Inte helt enkelt när alla jobbar olika tider och dagar och/eller har semester. Men vi blev i alla fall fyra i dag, och två av dem tog sig an slalombacken på Lugnet för första gången. Det gick så klart hur bra som helst, den här typen av träning är suverän när man är en blandad grupp. Alla går i sin egen takt, men man blir ändå peppad av de andra, och det är mycket lättare att hålla ihop gruppen än om vi skulle springa längs ett elljusspår. Dessutom har jag lovat att det ger bra effekt på konditionen. Och jag tror faktiskt att det gör det också.

21 juni 2012

Rottneby naturreservat

Sprang en sväng på stigarna i galet fina Rottnebyskogen i dag. Jag hade karta, men det går lika bra att improvisera. Visserligen massor med stigar, men området är litet och det är svårt att bli borttappad. Tror tyvärr inte att det finns några markerade leder.

19 juni 2012

Glimtar av en tisdag i Faluns förorter

 
Spenderade förmiddagen med två som jag misstänker funderar på att ta sig från Sälen till Mora i mars. Jag tycker att skulle vara kul om man hann köra några pass utan supertröja innan dess.

18 juni 2012

Ett annat Oxberg

 
 
Över Sågmyra, Solarvet, Oxberg och Puttbo med ben som inte ville något alls. Men det regnade inte, och rundan är riktigt fin. Rekommenderas för alla som gillar backar.

16 juni 2012

Funbeat-testet #54 – Dragkamp

Man använder inte handskar. Men det hemmakokta klistret var mycket effektivt.
Vad: Dragkampsträning med Brunnsbergs IF, 90 minuter.
Passbeskrivning: "Torsdagar, dragträning kl 19, småskolan i Brunnsberg".
Tidigare erfarenhet: Ingen.
Hur det var: Löpuppvärmning, på med skorna (stumma som slalompjäxor, men med klack), kort teknikgenomgång för mig och sen fick jag hoppa in bland proffsen. (Klubben har mängder av SM- och VM-medaljörer). Första halvan drog vi upp en tyngd i luften, 500–600 kilo, ganska mycket statiskt jobb. Eftersom man drar på samma ställe blir det fåror i gräsmattan, och eftersom det regnade var det för dagen gyttjespa. Sen var det dags för "riktig" dragkamp med två lag. Och det var nu det blev riktigt jobbigt. Våra "matcher" höll på 3–4 minuter, en tävling tar ofta 7–8 minuter – eller mer. Mjölksyran kommer tidigt, och sen är det nästan bara vilja, antar jag. Jag blev så stum att armarna slutade fungera, men man kan ju inte släppa och sabba för laget. Tränaren kastade om några personer så att lagen blev jämnare. Det var otroligt jobbigt och riktigt kul. Och jag är otroligt imponerad av tjejerna och killarna som kan det där – dom är makalöst starka och måste ha pannben av stål.
Borgskala: 18, fruktansvärt.
Kulskala: 9, riktigt roligt.
Förmodad träningsvärk: När jag skriver det här har det gått två dygn. Jag har svårt att klä på mig, orkade knappt bära hem en kasse från affären i går. Det är värst i armar och axlar, men känns rejält i baksida lår, rumpa, rygg och mage också.
Igen: Det är ju inget man gör på egen hand, direkt. Men jag blev inte avskräckt.
Tips: Läs mer om dragkamp som tävlingsidrott här. (Dragkampsförbundet är med i RF, hade ingen aning om det). Lena tog jättefina bilder – dom ser du här.
Här syns det inte hur jobbigt det var.

15 juni 2012

Källslättspåret med karta

 
Förra gången (enda gången) jag sprang Källslättspåret var det svårt att hitta. Nu har spåret blivit omskyltat, och i dag var det inga problem. En ruskigt fin kväll och ett riktigt fint spår, men det är fortfarande ordentligt blött. Icebug eller liknande rekommenderas.

Funbeat-testet #53 – Yxkastning och Logging

Jag hade proffsfotograf med mig, men de bilderna kommer senare.
Vad: Yxkastning med mångfaldiga svenska mästaren Göte Sandbäck i Öje.
Passbeskrivning: "Nu ska du få prova några riktigt roliga sporter". Min kollega Lena styrde upp hela planeringen för dagen (för det kommer mera!) Jag klev in i bilen och hängde med.  
Tidigare erfarenhet: Har klyvt ved ett halvt påsklov, men aldrig kastat yxor eller sågat med stock- eller motorsåg.
Hur det var: Göte är en mycket pigg 78-åring. Han var på väg till Skåne för tävlingar, så det gick undan. "Uppvärmningen" var ett gäng logging-grenar, jag fick såga mig genom ett träd på tre olika sätt; med stocksåg (där man alltså är två som drar åt varsitt håll), med bågsåg (ingen lek för en amatör) och med motorsåg. När man tävlar är det på tid, och vissa precisionsregler finns också. Kul, framför allt att se ett proffs i aktion. Det går otroligt fort (Stocken på bilden tar ungefär sex sekunder för proffsen – för hand, alltså) . Yxkastningen var häftig. Dubbla eggar från 6,1 meter. Inte så mycket styrka, men mycket teknik. Fick yxan att fastna på tre av ungefär 20 försök. Var mest rädd att sätta yxan i ryggen på mig själv eller någon annan. Men det gick bra, tack och lov.
Borgskala: Sågningen fick man puls av, och det kändes lite i axeln. Yxkastningen var inte så fysiskt krävande och borde passa alla som gillar precision och yxor.
Kulskala: 5 på sågavdelningen. Framför allt var det kul att se hur det ska gå till. Jag kände mig inte helt bekväm och var lite skraj att bli av med tummarna. Men jag hade skyddsbrallor på när jag körde motorsåg. Yxkastningen får en 6:a, man kände sig ganska mycket tuffare än när man kastar pil.
Förmodad träningsvärk: Nej.
Igen: Antar att kommer att såga någon gång, men kanske inte på tid. Yxa skulle jag absolut kunna prova igen, men jag kommer nog inte sälja cykeln och köpa en yxa än på ett tag. 
Tips: Läs mer om yxkastning här. Och tryck här för proffsbildet.