11 juni 2012

Fotfan

 
Ja, den är återanvänd. Men det såg ut exakt så här.
Senaste åren har jag knappt åkt klassiskt alls, och det beror mest på att jag har ont i en fot. Det brukar gå bra en halvtimme–trekvart, sen börjar det kännas. Precis där andra och tredje tån fäster i foten är det som att ha en vass sten i skon, det bränner när jag böjer. När det var som värst var det i princip omöjligt att åka för att det gjorde så ont, och det kändes som att tårna skulle lossna. Har känt det i perioder när jag springer också, men där kan det kännas i mitten av ett pass, och sen helt försvinna. Skumt, va? Jag tror inte att jag är hypokondriker, men jag är inte säker. Min fråga är alltså: känner du igen dig? Teorier? Är botmedlet uppfunnet? 
***
Men det här spårade ju ur. För så här är det: Tänkte staka mig runt ett varv på Aspebodarundan i dag. Det orkade jag förståss inte, så jag använde benen. Åkte och väntade på att fotfan skulle börja göra ont, men det gjorde den inte!!! Åkte nästan två timmar utan att känna nåt alls. Och det gjorde jag inte när jag sprang häromdan heller. Har inte stretchat eller bytt skor eller varit snäll. Ett helt vanligt mirakel, kanske?

2 kommentarer:

stefan carlsson sa...

Händer mig hela tiden. Fast omvänt./stef

Lina sa...

Jag förstår exakt ingenting. Men tack ändå.