31 maj 2013

Canyon enduro sprint och Killer hill run

 
 
 
 
 
 
 

Svängde förbi Lugnet och fick se totalt respektlösa och grymma (och lite galna!) cyklister och tuffa löpare. Även om det nog var några barnsjukdomar under premiärdagen kommer Scandinavian outdoor games bli himla häftigt. Om ni inte ska vara med och tävla rekommenderar jag ändå ett besök på Lugnet i helgen, massor att prova eller vara med på. Här är programmet.

Uppdatering: Jag har jäääättemånga kort i min dator, framför allt från cyklingen. Hör av dig om du vill ha. 

30 maj 2013

Om att lura sig själv

 
Har sagt det förut: en puls/gps-klocka är för det mesta ganska kul (och kanske en aning nördigt). Men när man inte är i någon vidare form blir den bara en extra bekräftelse på att det går sakta och tungt och att pulsen är hög och formen kass. Hade tänkt köra en kort sväng och vända (eftersom jag är gammal och klen och i dålig form), men provade i stället att skippa klocka och ta mig runt hela Aspebodarundan. Åkte lugnt och det gick säkert sakta, men jag kom i alla fall hem utan att känna mig totalt knäckt över min uselhet. Självbedrägeri när det är som bäst.

29 maj 2013

Backe med stöd

 
Provade att gå lite i gamla slalombacken på Lugnet, men det är inte mycket kvar av den nu. Mina ben var inte något att jubla över heller, men ser ni vilka fina strumpor jag har?! Jag har fått dom av bästa grannen (med kjol) och både kompressionsstrumpor och kjolar och annat snyggt att springa i finns på loverunning.se.

Dom har haft sönder skogen!

 
 
 
Det var hög tid för Thomas att springa Stångtjärns blåa, tyckte jag, för det är ju så ruskigt fint det där spåret. Bara en vecka sedan jag var där senast – gissa hur förvånad jag blev av det nya, gigantiska hygget? Om man ska vara petig är det väl någon form av gallring, men någon har lagt världens största plockepinn över stigen strax innan Stångtjärn (om man kommer från Slätta). Annars var det minst precis lika fint som vanligt.

27 maj 2013

Heden och Sveden

 
 
Tog en tur på nya vägar i den delen av världen där allt heter Sveden eller Heden – och där tiden verkar ha stannat en aning. Benen var i alla fall pigga.

26 maj 2013

Vraket

Tog mig knappt ur sängen i morse eftersom allt ovanför naveln gjorde ont. (Tack för det Catharina). Rullade en sväng, med förhoppningen att lite cirkulation skulle få bort den värsta vrakkänslan. Det gjorde det inte, men ska nog vara glad att alla ben är hela efter ett besök i diket. Tanter med hund i långt koppel är inte att leka med.

25 maj 2013

Källslättspåret

 
 
 
 
 
Toppenväder och grymt sällskap runt Källslättspåret (karta här). De två sista bilderna är tagna på samma ställe, i juli förra året fick vi bada.

24 maj 2013

HIfT

Nu heter det Högintensiv funktionell träning, förra gången (kallade i alla fall jag det för) TMI. Namnet är strunt samma; stålkvinnan Catharinas pass på Friskis är sanslöst bra. Kan varmt rekommendera för alla som gillar att ha träningsvärk i alla muskler samtidigt.

Strålande tider

Intervaller på stig i dag, och peppar peppar: jag tror att benen var lite mindre döda än vanligt. Och så såg jag ju till att få den stående målsättningen avbockad den här veckan. Det går bra nu.

23 maj 2013

Funbeat-testet #94 – Rullstol

Vad: Fläskboll, ultimate och världsrekordförsök på 200 meter i rullstol. Boll- och friidrottshallen på Bosön i samband med en kurs. 90 minuter, jag och ett 20-tal andra, ungefär hälften av dem rullstolsproffs.
Passbeskrivning: "19.30 rullstolsaktivitet i bollhallen".
Tidigare erfarenhet: Kan inte minnas att jag har rullat i stol förut. Definitivt inte samtidigt som jag försöker hålla koll på en boll.
Hur det var: Man kan väl säga att vi var två helt olika divisioner på planen. De som använder rullstol till vardags har ju otrolig teknik och koll på vad de gör. Det hade inte jag. Vi satt i basketstolar, som är väldigt lätta att svänga med, men ändå, sjukt häftigt att se hur snabbt och smidigt proffsen manövrerar sig fram. Fläskboll spelas med pilatesboll, och det small rätt bra. Ultimate spelas på samma sätt i stol som utan. Vi var kanske lite för många på planen samtidigt för att det skulle flyta bra, men man fick ändå rulla ganska mycket. Jag avslutade med några varv i friidrottshallen och klockade mig själv på 200 meter. Min tid (93 sekunder) är över minuten sämre än världsrekordet. Finns lite att jobba på. 
Kulskala: 7, lagidrotterna var roligare än att försöka hålla sig på en bana i doserad friidrottshall.
Borgskala: Tog mig knappt över 100, men det var betydligt jobbigare än vad det ser ut att vara på pulskurvan, 12.
Förmodad träningsvärk: Det är några dagar sedan nu, och jag fick rejäl träningsvärk i underarmarna, hade svårt att böja handlederna dagarna efter. Dessutom kändes det som att jag hade sprungit in med händerna först i en vägg. 
Igen: Ni får missförstå mig rätt. Jag är otroligt tacksam över att inte behöva rullstol för att ta mig fram i vardagen. Men jag skulle kunna göra om det på den här nivån.
Råkade stänga av klockan vid 45 min och en halvtimme försvann.
 
 
Min tekniktränare tyckte att jag hade ganska stor förbättringspotential.


22 maj 2013

Oliiiidligt

 
En kvart in i passet var jag tvungen att fråga om ventilationen verkligen var på, och det var den. Det var olidligt kvavt och varmt på Friskis tyckte jag, men det var kanske bara klimakteriet som slog till. Nästa gång tar jag med fläkt. Och vattenflaska.

21 maj 2013

Med farthållare

 
 
Ett kort snabbt löppass och ett lugnt lite längre i veckan, ska det vara så svårt att få till? Det verkar så, i alla fall om man heter Lina Börjes. Det har varit min målsättning från årsskiftet, och hittills har jag väl lyckats ungefär en gång. Men jag har inte gett upp än och trampade till superfina Stångtjärnsskogen. "Vilken tur du har som får sånt fint sällskap", skrek gasellen Carlsson när jag träffade honom och en kollega i Slätta. Tur, kanske det. För fort gick det i alla fall. Det enda som kändes bra var nya skorna.

Lär dig mer om paddling, skridskoåkning och lägerliv – för dig med funktionsnedsättning

 
 
 
 
Kursen jag gick i helgen heter faktiskt som rubriken, och förhoppningen är att jag så småningom ska kunna hjälpa personer med funktionsnedsättning att komma ut i naturen med kajak och skridskokälke. Jag har fått många tankeställare under helgen, det är så mycket man (jag) tar för givet när kroppen är hel... RG ordnade, och jag halkade med genom skridskoklubben. Fortsättning följer.

20 maj 2013

Senväg

 
 
 
Visst är det lyxigt att vara på kurs med helpension, men det är ganska skönt att komma hem också. Lite dåligt med tid gjorde att jag chansade och provade en ny genväg (delvis på "härliga" Lostigen). Visst var det kortare, men gick förmodligen inte ett dugg snabbare. Kanske fanns det en mening med det ändå, för jag träffade två gentlemen (som såg ut att vara minst dubbelt så gamla som jag), lite borttappade och mycket törstiga. Jag gav dem mitt vatten och hoppas att jag förklarade rätt, annars är dom nog fortfarande ute och letar efter Ryggen.