Funbeat-testet #54 – Dragkamp

Man använder inte handskar. Men det hemmakokta klistret var mycket effektivt.

Vad: Dragkampsträning med Brunnsbergs IF, 90 minuter.
Passbeskrivning: "Torsdagar, dragträning kl 19, småskolan i Brunnsberg".
Tidigare erfarenhet: Ingen.
Hur det var: Löpuppvärmning, på med skorna (stumma som slalompjäxor, men med klack), kort teknikgenomgång för mig och sen fick jag hoppa in bland proffsen. (Klubben har mängder av SM- och VM-medaljörer). Första halvan drog vi upp en tyngd i luften, 500–600 kilo, ganska mycket statiskt jobb. Eftersom man drar på samma ställe blir det fåror i gräsmattan, och eftersom det regnade var det för dagen gyttjespa. Sen var det dags för "riktig" dragkamp med två lag. Och det var nu det blev riktigt jobbigt. Våra "matcher" höll på 3–4 minuter, en tävling tar ofta 7–8 minuter – eller mer. Mjölksyran kommer tidigt, och sen är det nästan bara vilja, antar jag. Jag blev så stum att armarna slutade fungera, men man kan ju inte släppa och sabba för laget. Tränaren kastade om några personer så att lagen blev jämnare. Det var otroligt jobbigt och riktigt kul. Och jag är otroligt imponerad av tjejerna och killarna som kan det där – dom är makalöst starka och måste ha pannben av stål.
Borgskala: 18, fruktansvärt.
Kulskala: 9, riktigt roligt.
Förmodad träningsvärk: När jag skriver det här har det gått två dygn. Jag har svårt att klä på mig, orkade knappt bära hem en kasse från affären i går. Det är värst i armar och axlar, men känns rejält i baksida lår, rumpa, rygg och mage också.
Igen: Det är ju inget man gör på egen hand, direkt. Men jag blev inte avskräckt.
Tips: Läs mer om dragkamp som tävlingsidrott här. (Dragkampsförbundet är med i RF, hade ingen aning om det). Lena tog jättefina bilder – dom ser du här.

Här syns det inte hur jobbigt det var.