Ränderna går aldrig ur

Halvvättern, en ren motionstävling. Ingen förväntar sig något av mig. Ändå har jag så himla svårt att ta det som en kul grej och strunta i tiden. Tror att banan var fin, tittade inte så mycket. Ibland sken solen, ibland kom det tydligen några droppar regn. Märkte det knappt. Jag satt bara och kollade på däcket framför (för att det blåste in i bomben – det märkte jag) och på min Garmin. (Nu har jag den pulsen, nu går det så fort, nu är det så långt kvar). Det var aldrig egentligen jobbigt, men jag fick en så kallad lower body injury. I dag har jag legat i ryggläge med ett ben som inte går att böja och önskat att jag stal med mig skylten.

Det gick långt över förväntan. Jag bet ihop bra och fick till en godkänd spurt sista tre milen. Med draghjälp, naturligtvis. 4,53 var en timme bättre än godkänt.