Förra veckan var hur lång som helst. Ett tag där på mitten trodde jag att den aldrig skulle ta slut. Men den gjorde ju faktiskt det och nu börjar jag bli människa igen.
Jag blir ganska trött på mig själv med jämna mellanrum, trött på att jag aldrig lär mig. Jag Måste sova mer än en timme för att det ska funka, och jag hoppas att du påminner mig om det nästa gång jag sätter ihop ett schema på egen hand.
Skulle kunna dra streck där, men jag vill i alla fall meddela att jag numera kan titulera mig Svensk halvklassiker. Inte mycket att jubla över. Precis som jag befarade är 15 mil på cykel jättelångt, 30 borde vara ungefär dubbelt så långt och jag lär nog fundera över om jag verkligen vill ha så ont.
Var jättebesviken över min kassa tid på Halvvasan i veckan, men förstår att jag egentligen inte ska vara det. Är inte bättre tränad än så, och att få draghjälp är säkert inte tillåtet.
Blandade kort i okronologisk ordning. Nu vill jag ha vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar