Vindskyddet i Kapellgrund står kvar

I bland har jag lite svårt att bestämma mig för vilken runda jag ska springa/cykla/åka skidor. Då brukar jag slumpa fram ett datum och köra en repris, mest för att slippa vela ihjäl mig. Lottade fram den 9 november, och det var ju ungefär då jag och grannen gick och svor på ett hygge för att jag inte hittade stigen till Kapellgrund. Mest var det kanske jag som svor, och i dag valde jag en annan väg. Vindskyddet står kvar och är lika fint, om någon har undrat. Mycket glad att jag kom ihåg att dra på mig mina damasker (eller gaiters heter det väl på svengelska), himla bra på snöiga dagar.