13 okt. 2015

En historisk händelse av det otrevligare slaget

Jo, det är faktiskt första gången jag hittar en fästing halvvägs in i min kropp. Jag hoppas att den fattade tycke för mig i går, men mer troligt är kanske att hen fann min vad i lördags. Nu är den i alla fall borta, och jag ska nog tacka grannen som skrämde mig så pass i våras att jag gick och tog två sprutor. 

4 kommentarer:

Nipe sa...

Nån gång måste ju vara den första. Ändå lite impad över att du sprungit så mycket i skog och mark och inte fått nån innan -hur fasen har du lyckats med det?!
Jag upplever ofta att de har kravlat runt många timmar innan den satt sig så det är ju inte alls otroligt att det är en 25 -manna souvenir. Sen kan man ju undra var den varit i alla dessa timmar - eller det vill man kanske inte veta...

EvaLK sa...

Himla tur att du vaccinerade dig! Samtidigt, för att svara Nipe, är det inte så konstigt att ha klarat sig utan så länge. Här norr om Dalälven har vi inte haft fästingar, eller i alla fall väldigt få. Men nu, nu har vi både fästingar och miljontals älgflugor!

Nipe sa...

Aha, så ni har inte haft älgflugorna heller? De trodde jag var mer vanliga norrut.

Linapina sa...

Det är nog som grannen säger, det har inte varit så många i Dalarna tidigare. Men ska man hålla till i dom här krokarna får man nog vara beredd på allt. Några älgflugor har jag dock inte sett.