4 juli 2016

Fy f-n vilken misär

"Ska vi vänta tills det mörka har passerat?" sms:ade grannen.
"Ta med kläder för ev regnstänk" svarade jag en korkad typ.
Visst var det några mörka moln i horisonten, och det small och blixtrade ordentligt redan när vi lämnde Vallmansgatan, men vi kom faktiskt nästan hela vägen till Grycksbo innan himlen öppnade sig. Inom loppet av tre minuter var jag så blöt att jag omöjligt skulle kunna bli blötare (eftersom jag struntade i det där ev regnstänk). När störthaglet kom (som stora ärtor) fick vi lov att pausa under en ek för att det sved så i skinnet. Och det var väl när vi stod där och njöt i den ljuva försommarkvällen som all värme lämnade kroppen. Vi fortsatte trampa, men det fortsatte att blixtra och regna också och det var omöjligt att få upp värmen. Fötterna försvann först, sedan händerna. Kameran tappade livslusten ett tag där på mitten, och det gjorde jag också – kan inte minnas när jag frös så mycket senast. Men nu har jag kört tusen nålar i duschen och allt känns bra igen.
Förlåt, grannarna.

4 kommentarer:

EvaLK sa...

Haha, litet misär var det igår men det var verkligen inte ditt fel och idag skiner solen igen! Förlåt själv, det var jag som föreslog måndag! :-)

Nipe sa...

Hahaha, men ni kan ju glädja er åt att ni aldrig kommer glömma denna rundan, eller hur?

EvaLK sa...

Jag skulle säga att det läggs till minnesbanken tillsammans med det här http://ardetintemer.blogspot.se/2012/08/varldsrekordforsoket-som-regnade-bort.html Mina linser höll på att sköljas ut då och de höll på att göra det nu igen!

Lina Börjes sa...

Helt sant, det kommer dröja innan jag glömmer när jag nästan frös ihjäl i Grycksbo. I juli.
Och en vacker dag, om sisådär 10–20 år, går det säkert att skratta åt minnet.