Funbeat-testet #66 – Squash

Vad: Squash med Catharina, Slättaanläggningarna Falun. En timme.
Passbeskrivning: Catharina har tävlingsspelat förut och lovade att ta hand om mig.
Tidigare erfarenhet: Ingen.
Hur det var: Att få bollen dit jag ville (MELLAN linjerna på väggen, inte över eller under) och stå på rätt ställe (där bollen kommer, men inte i vägen) var inte helt enkelt. Inte att utnyttja väggarna heller. Högt tempo, massor av riktningsändringar, massor av svett, rätt mycket frustration och riktigt riktigt kul. Mot slutet gick det bättre och vi kunde hålla igång spelet hyfsat. Det här måste jag göra om.
Borgskala: 14. När man får igång spelet sticker pulsen iväg. Blev genomsvettig. 
Kulskala: En stark 9. Om man bara inte var så talanglös...
Förmodad träningsvärk: Det kommer nog kännas lite i benen och en arm i morgon. Bra med lite balans, för jag har ordentliga känningar i mage, rygg och nacke från i går.
Igen: Jag vill verkligen spela igen. Vem hänger med?

Glömde slå på klockan, första kvarten kom inte med.

  

 

Funbeat-testet #65 – Judo

Vad: Nybörjarträning med Falu Judoklubb, D-hallen, Lugnet. 90 min.
Passbeskrivning: Judo är en sport som passar de allra flesta. Om du är barn som är 7 år och äldre.. om du är vuxen och vill hålla igång med en träning som både är rolig och allsidig. Träningen passar bra till tjejer/flickor då den är så teknisk. För er som är äldre (15år-)erbjuder vi nybörjarträning på Måndagar och Onsdagar. Kl. 19:30 - 21:00
Tidigare erfarenhet: Judo ingick i utbildningen när jag skulle bli gymnastikfröken. En kille från judogymnasiet i Lindesberg höll i några lektioner. Men det var 15 år sedan och jag har nog tyvärr glömt det mesta. 
Hur det var: Berättade om mitt projekt när jag kom till hallen och fick höra att "det tar ungefär en termin innan judo blir kul". Ganska tuff uppvärmning med löpning, armhävningar, situps och kullerbyttor åt alla möjliga håll. Fick låna en judojacka som blev genomsvettig. Handstående och hjulningar var länge sen, men det sitter på nåt sätt kvar. Och så är ju mattan väldigt tacksam. Lagomt utmanande parövningar var riktigt kul. Men sen blev det svårare. Fastlåsningarna (nu vet jag hur det känns att vara daggmask) och fallövningarna (in med hakan, mjuk rygg, ena benet mellan 45 och 90 grader, markera med händerna) kom inte helt naturligt. Det är väl det som måste sätta sig i ryggraden innan man kan börja på riktigt. Avslutade med tre plankminuter. Sammantaget skitkul.
Kulskala: 8. Uppvärmningen och parövningarna var suveränt kul. Tror att man blir väldigt allsidigt tränad om man pysslar med judo – styrka, smidighet och uthållighet i ett. Men jag är inte helt bekväm med den fysiska kontakten. Det är nåt speciellt med att bli fasthållen av en annan person, eller lägga sina nästan 70 pannor på en stackars 15-åring. Och försöka slita av samma 15-åring kläderna. (Det ÄR inte så, men det känns så).
Borgskala: 14 i dag. Men det  går ju inte att säga efter att ha provat en gång. Att gå en match är nog hur jobbigt som helst. Det märks direkt när man ska försöka ta sig ur ett grepp att man jobbar med hela kroppen, och det är tokjobbigt.
Förmodad träningsvärk: Det här kommer att kännas. Hela kroppen i allmänhet, men i nacke/hals från fallövningarna i synnerhet.
Igen: Jag skulle absolut kunna göra det igen, det var riktigt kul. Men den där tiden? Jag fattar inte hur man ska göra för att få den att räcka till.

Tack Thomas för moraliskt stöd och bilder!

Kidsen som tränande innan.

Sopspåret Stångtjärn

 

Strålande sensommardag, som gjord för att springa Sopmilen i Stångtjärn. Sprang nyss superfina Blå spåret (med samma startpunkt) och hade kanske lite för höga förhoppningar. Började med att springa fel några gånger de första kilometerna, inte helt enkelt att hitta markeringarna. Mellan 2 och ungefär 4.5 var det superfint och inga stora problem att hitta, men sen var det som att springa in i en vägg. Ganska ordentligt igenvuxet och glest mellan markeringarna. Sista biten går spåret ihop med röda FIK 15 och det var lättlöpt hem. Min klocka stannade på 9.1 km, och jag vet inte om jag sprang fel och i så fall var. Önskar att jag kunde rekommendera spåret, men det skulle behöva lite kärlek och omvårdnad först. Det går uppenbarligen att hitta runt utan karta, men det finns betydligt finare spår. Tråkigt.

Start vid Stångtjärnsstugan.

Baggbobackens revival. Och blod.

 

Totalsågade Baggbobacken efter mitt förra (och enda) besök. Tänkte ge backen (eller utsikten om man ska vara petnoga) en ny chans (eftersom jag tydligen inte kollade bakåt förra gången och därför missade hela härligheten). Fick Lina och Thomas med mig som farthållare, jag var kartläsare och därför fick vi se Björsberg också. Baggboutsikten var säkert okej, jag fick lite lätt dödsångest, trodde att framdäcket var på väg att lossna och koncentrerade väl mig på det i stället. Blodvitet på väg hem blir nog ändå dagens behållning. (Det gick bra, men det är lite läskigt att det är så små marginaler.)

Stålisloppet 2012

Saknar fortfarande en fungerande kamera.

 

Mjölk och bulle i mål. Mitt resesällskap verkar gilla. Ryggen till höger.

Sprang Stålisloppet i Sandviken i dag. Velade såklart mellan 5 och 10, men fick hjälp att bestämma mig. På Mantorp i mars tog det över 45 att ta sig runt milen, dagens målsättning var under. Kändes bra från start, men det gick lite för fort, så jag var tvungen att släppa en fin rygg vid två kilometer. Ut på andra varvet kändes det rätt bra igen, fick syn på den där ryggen och tyckte att jag började plocka. Det blev jag förståss piggare av, så pass att jag orkade med en långspurt. Varvade på 21.20 och kom i mål på 42.21, nöjd. (I ärlighetens namn ska sägas att det var en kort mil, min klocka visade 9.78)