Det var hög tid för Thomas att springa Stångtjärns
blåa, tyckte jag, för det är ju så ruskigt fint det där spåret. Bara en vecka sedan jag var där senast – gissa hur förvånad jag blev av det nya, gigantiska hygget? Om man ska vara petig är det väl någon form av gallring, men någon har lagt världens största plockepinn över stigen strax innan Stångtjärn (om man kommer från Slätta). Annars var det minst precis lika fint som vanligt.
4 kommentarer:
Jag både hörde och såg lite skogsmaskiner när jag sprang intervaller i måndags.
Hoppas dom städar upp efter sig. Det var ett ganska långt avsnitt som blev svårsprunget nu.
Dina bilder gör verkligen rättvisa åt den idyll som är i skogen nu. Jmf all "j'a" sumpkörning förra året.
/Karin J
Ja, det är fruktansvärt grönt och fint nu!
Skicka en kommentar