I går sprang jag ett häftigt lopp,
Haglöfs night trail run. Ett lopp med pannlampa i skogen, gemensam start, två varv på en femkilometersbana uppmärkt med reflexer. Start och mål var på
Tiomilaarenan, och det var jättekul att få känna på lite orienteringsatmosfär. Fick känna på betydligt mer orienteringsterräng än vad jag trodde också, stora delar av banan gick genom obanad terräng, över stock och sten och med rejäl kupering. Har varit lite halvkrasslig i veckan, och med tanke på det var målsättningen att hålla mig till min tidigare framgångsrika gameplan, puls under 170. Det funkade bra i ungefär 100 meter. Toppnoteringen 187 (!!!) är den högsta siffra jag har sett på 15 år, snittet på en timme blev astronomiska 94%. Ska kanske vara glad att jag orkar hålla igång så länge, men det hade ju varit roligare om det inte hade gått så sakta. Stannade kvar och såg herrarnas första växel, och oj vad det skulle vara kul att vara i orienteringsform.
 |
| Så här ser alla kort ut från andra varvet. |
 |
| Första växlingen på Tiomila |
5 kommentarer:
Som en jämförelse kan jag nämna att jag snittade 93% av maxpuls på Gävlemilen igår. Tolkar det ungefär som du gör, det gick inte fort men jag kämpade i alla fall :-)
En fråga. Tycker att pannlamporna på bilden vid starten ser lite fjuttiga ut. Räckte dessa eller har jag inte hängt med i utvecklingen? Vars är alla gamla hederliga Silvas som man behövde ha sele på sig för att bära batteriet?
Jag sprang med en sån där stor sak med batteriet i bakfickan på tajtsen. Första varvet kändes det klumpigt, men under det andra var jag glad att jag släpade på det. Hörde flera (med små fjuttlampor) som klagade över att det blev svårt att se.
Och ja, vi får väl försöka vara nöjda över att vi kämpade väl.
Lamporna har ju blivit mindre nuförtiden, men batteripacket är som innan.
Vilka härliga bilder! Å den växlingen hade jag velat se! Att man kan springa så fort i skog i mörker det är ju en gåta...
Nipe: Batteriet till min första pannlampa (80-tal) vägde jäääättemycket, och selen (ett hemmabygge?) var tillverkad i hårdplast och skumpade så att man fick skavsår på halsen. Det jag har i dag är betydligt mindre och smidigare. Många som sprang hade såna där moderna saker med två AA-batterier i pannbandet, men då blir det lite klenare ljus.
Och ja, det är sanslöst vad dom springer fort! Fattar inte hur dom klarar av orienteringen och terrängen i den farten. Är grymt impad!
Skicka en kommentar