Varken snabb eller snygg

Det går inte snabbt och det är definitivt inte snyggt (orienteringströja och vätskebälte är inte riktigt inne i alla läger. Förmodligen inte ens bland tyska bögar). Men: Jag gör det. Och jag är så jäkla glad över att jag gör det.

Glad över motvinden, blodblåsorna och skrubbade knän, över havererade lager, punkor och brutna stavar, över att nästan frysa ihjäl, dö av törst, vara lerig genom alla lager kläder och vara så trött att jag måste vila ett par gånger för att orka upp i trapporna.  För allvarligt: Hur skulle man må annars?