3/4 av 1/2

Det var nog ganska precis ett år sedan jag och Thomas började snacka om att göra en halvklassiker. Vi hade bara provat olika varianter av Vasaloppet, så det kunde ju vara en kul grej. Jag kunde inte springa då, men räknade med att gå runt Lidingö som sista etapp. Nu blev det ingen skidåkning för min del men både cyklingen och simningen gick långt över förväntan.
Och sen Lidingö igår. Jag var frisk, men hade inte haft världens bästa uppladdning. Det var fruktansvärt jobbigt. Snittade 178 i puls, har 185 som max, så det säger väl att a) jag är sjuklig optimist och b) jag ska vara glad att jag överlevde.
Dom där backarna som ser så ynkliga ut på banprofilen var inte så ynkliga i verkligheten och jag orkade inte ens jogga upp för dem. 5 min/km är ingen turbofart direkt, men det var mitt mål. Som jag inte klarade. Lufsade i mål på 1.19, grymt besviken och med 183 på klockan.
Har försökt intala mig själv att jag ska vara nöjd, för ett halvår sen kunde jag ju inte springa en meter. Men det går sådär. Blev uppmanad av farbror Olle att träna med en ryggsäck med sten i. Det gör jag ju redan. Det blir extra uppenbart när man "springer" att man släpar på för mycket.
Det fattas en viktig sak i träningen också. Tror att jag börjar få en hyfsad grund, men har ju noll fartuthållighet. Men det är ju bara att göra nåt åt det.
För vad? Tanken finns på att göra en riktig klassiker, det känns onekligen lite mesigt att bara göra halva hela tiden. Men det blir ju så himla jobbigt när man vägrar anpassa farten till förmågan.
Borde gå kurs hos Morgan. Han hade sprungit mindre än 3 mil sammanlagt i sommar, men tog sig runt hela Lidingö igår utan problem. Imponerande.