Nästan som en bloggkung i Högbobacken

Mina ben gillar ju inte att cykla nu för tiden. Egentligen borde man kanske cykla långt och länge för att bli av med betongbenskänslan, men det bygger ju på att man lyckas kravla sig ur sängen i tid, och det gör ju inte jag. Stal inspiration från bloggkungen Öijer och trampade till Högbobacken i stället. Egentligen stal jag hela konceptet, som går ut på att ta sig upp för den där backen snabbt och snyggt och många gånger.

Här startar man. Med en fot i marken.

Här börjar man se ljuset.

Fortfarande lite grus kvar i kanterna.

Nästan hundra höjdmeter senare ser man mållinjen. Den går jäms med skylten.

Dagens protokoll.

Det blev bara tre gånger, mest för att jag inte orkade en till, men lite för att jag var lat också. Det blev inte riktigt samma tider som Öijer heller, men jag kan nästan lova att jag blev lika trött.