Börjar väl så smått bli människa efter förra veckan. OS är tufft. Fick hänga med Lind och den vite kenyanen på äventyr. Hornberget var målet, och dit hittade vi till slut – efter att ha tappat Kopparrännet-leden och blivit utskällda av en tant. Utsikten skulle kunna vara otrolig, men det var rätt igenvuxet. Ändå en fin sväng. Och jag tror att jag kanske har mött min överman när det gäller stigoptimism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar