Theth

Jag stoppade i mig en halv kartong albansk immodium och bad till högre makter. Tack och lov var det en relativt enkel vandring från Valbona till grannbyn, över ett pass bara och mestadels fin stig. 

Eftersom det är traktens stora turistled fanns det dessutom två 'kafeer' strategiskt utplacerade på varsin sida om passet. Köpte cola och lånade toan på båda. 

Det var med viss lättnad jag kom fram till Theth ändå, man blir inte så kaxig av att inte äta på två dygn. Det första jag gjorde när jag hade hittat ett ställe att sova på var att be om något lätt att äta. Och det var väl det jag fick: 

Soppa på lök, ägg och citron (! - den var faktiskt riktigt god), en halv limpa och en jättebit ost, varma och kalla grönsaker och ett berg potatis som anlände efter att jag knäppte kortet. Det är närmare två timmars resa till närmsta affär om man är i Theth, så i princip allt som serveras är odlat på gården eller i byn. Himla häftigt! 

Har visst inga översiktsbilder i mobilen, men Theth är en by där tiden verkar ha stannat någon gång för ganska många år sedan. Ingen asfalt, el från bäcken, mycket tveksam telefontäckning (men bra wi-fi ibland på mitt guesthouse). Omkring 100 hus skulle jag tro, massor av kor, getter och hästar, och enorma odlingar av majs, potatis och grönsaker. 

Kyrkan ligger mitt i byn och det var där byns män slöt ett avtal med kungen på 30-talet om att aldrig någonsin sälja sin mark till någon utanför familjen. (Det här lär vara grunden till varför tiden mer eller mindre har stannat. Orkar inte skriva hela storyn på telefonen, men det går säker att googla om du vill läsa mer). Otroligt vackert är det iallafall. 

Sov dåligt efter att ha blivit halvt ihjälskrämd av vad som visade sig vara en katt. Vaknade med 200 i puls av att jag trodde att en galen hund var i rummet. Men det var alltså en galen katt som härjade runt på vinden och utanför rummet. Kanske var det därför jag fattade ett sjukt dåligt beslut. 

Frukosten var allt annat än dålig! Men jag bestämde mig för att ta bussen tillbaka till civilisationen... Redan innan jag klev på ångrade jag mig, och nu sitter jag i Makedonien och ångrar mig. Hur tänkte jag där, egentligen?