Återupplivad trotjänare

Med en teknisk chef på besök gick det snabbt och smärtfritt (i alla fall för mig) att få ordning på min cross som har stått och dammat i förrådet några år. Comebackturen gick runt Varpan, och kanske kanske kan det bli ett riktigt pass på den avlagda trotjänaren (som faktiskt har rullat runt Halvvättern och Cykelvasan) någon gång framöver. 

Lyxfredag

Klingen har blivit hårt arbetande skogskarl, men i dag hade han tid att rasta mig en sväng på Jungfruberget och Lugnet. Vi hann diskutera alla tänkbara scenarier inför kommande vintersäsong (Blir Calle frisk? Hur ska det gå för Kalla? Har Björgen tagit sin sista medalj?) Det är faktiskt en oerhörd lyx att få träna med Klingen – aldrig annars går väl klockan så snabbt och man hinner inte ens reflektera över att det skulle kunna vara jobbigt. I dag fick vi dessutom uppleva i princip alla hittills uppfunna årstider under våran tur. Men snart är ju april slut och det är superfint i skogen, så ut och kuta!

Mysteriet med dom krympande skorna

Jag har ganska många skor som väl egentligen borde ha hamnat i grovsoporna för länge sedan, men som jag (pga lat och/eller dumsnål) inte har slängt. Jag tycker att det är ganska skönt att kunna växla skor ibland, dels för dom där blåsorna som brukar dyka upp när man minst anar det, men också för att fotfan fortfarande gör sig påmind ibland. Men nu till mysteriet: när jag kom tillbaka från Afrika hade alla skor krympt med ungefär en storlek. Av dom på bilden är det bara ett enda par som går att använda. Jag har kanske blivit lite tyngre, men definitivt inte längre. Är det vanligt att fötterna börjar växa i 41-årsåldern, eller har jag åkt på någon underlig sjukdom?

Blött, gult, grönt, risigt, stenigt, uppför och hur bra som helst

 

I dag fick jag ordentlig valuta för startpengen (tio spänn) när Falukretsens träningsorienteringar rivstartade i Staberg. Tror att det var första gången jag sprang på den kartan, och terrängen var minst sagt varierad. Ruskigt fint på vissa håll – slita i håret/lägga sig i fosterställning/skrika och gråta på andra håll. Det kändes som att det var blött och grönt och gult och risigt och stenigt och uppför hela tiden, men det beror nog mest på att jag har glömt hur man lyfter på fötterna. Jag hittade i alla fall alla kontroller och kände mig nöjd när jag cyklade hem. Och hörrni, det här fortsätter varje onsdag hela våren! Man kollar här eller här för att få reda på var det är, ser till att vara på plats mellan 1730–1900, lägger en guldtia i en burk och väljer en bana som är lagom för dagsformen. I dag fanns det banor för nybörjare (2 km), ungdom (4 km), optimister (6 km) och såna som vet vad dom pysslar med (7 km). Det är Hur Bra som Helst!
Ses på onsdag.

10+10

Har inte sprungit med klocka på länge, det blir så svart på vitt hur sakta det går och det är väl inget mitt sargade självförtroende blir bättre av direkt. I dag sprang jag 70/20 i Grimstaskogen. Benen var ganska samarbetsvilliga och känslan i det stora hela rätt hyfsad. Det hade eventuellt (men troligen inte) blivit ett bättre pass med klocka, å andra sidan hade jag garanterat inte varit nöjd efteråt. Självbedrägeri när det är som bäst, alltså.
Från och med nu kan jag dessutom rulla mig i fästingar i tre år framöver, om jag skulle känna för det:

  

135 minuter utan svordomar

Det var grått och tråkigt och kallt när jag vaknade, men efter lunch sprack det upp och jag trampade ut mot Drottningholm. Benen kändes riktigt bra, solen sken och allt var väl egentligen helt okej, men det blir ju lite småtrist att bara fisåka på fina på vägar. Måste ta tag i den där stigcyklingen någon gång, det är så mycket roligare att åka omkring och svära i skogen.

Apropå inget, gissa vilken bild som är tagen i dag och vilken bild som är från 27 april förra året? Kämpa, våren!
  

Enskede-Hellasdubbeln

Tog pendeln till Västerhaninge och köpte mig en lagom svår (lätt, alltså) öppen bana. Gjorde en större och några mindre bommar, men terrängen var superfin (det syns tyvärr inte på bilderna) och jag hade en mycket trevlig förmiddag – trots att det snöade emellanåt.

Upplandsleden

Tillbaka på Upplandsleden, den här gången med sällskap. Fick frågan: 'Har du kommit sist på en löptävling någon gång?' och tja, det är väl ungefär så snabbt och lätt det går nu. 

Tiomilaträning

William Lind ordnade Tiomilaträning i Stångtjärn, och det vill man så klart inte missa. Gissar att vi var runt 80 pers som startade samtidigt, på en bana som gick att korta av till lagom längd och som eventuellt var lite gafflad. Aldrig har väl backarna varit så långa, många och branta i Stångtjärn, och det där blåbärsriset nådde ju halvvägs upp på låren (även när jag inte kröp). Men det var kul! Ytterligare ett stort gäng kör träningen just nu, men med pannlampa. Bara tre veckor kvar nu till årets höjdpunkt.

Dubbat runt Sundborn

Oväntad produktplacering i Skuggarvet.

Jag har mitt bohag utspritt lite här och där just nu, bland annat är vandringskängorna i Sydafrika och cykeln i Hässelby. När Dalarnas huvudstad bjöd på strålande vårpropaganda fick jag alltså helt enkelt ta en tur på tantracern. Det blev kanske inga hastighetsrekord (dubbdäcken sitter fortfarande på, man vet ju aldrig), men jag hade heller inga som helst problem att få upp pulsen och bli stum i låren. Trevlig tur!