Jag har aldrig riktigt förstått hypen kring barfotalöpning, men så läste jag
Born to run. Helt plötsligt verkade det inte helt galet, i synnerhet inte för mig som är defekt både här och där. Pallrade mig till
Kopparvallen, hade fyra fotbollsplaner helt för mig själv, rev av årets i särklass bästa intevallpass och sen plockade jag av mig skorna. (Ett par
Anima-L som jag köpte till vrakpris i
helgen och som jag är jättenöjd med). Joggade barfota fyra minuter och kände mig som en
tarahumara-löpare, haha. Nej, jag var mest rädd för att trampa på en glasbit. Vad tror ni. Är det bra att springa barfota?
1 kommentar:
Kan kanske vara bra att springa lite barfota, på gräs. Men annars är det vad det är, en hype.
Skicka en kommentar