Passbeskrivning: "Vi träffas i Ornäs så kan vi paddla till Torsång och fika".
Tidigare erfarenhet: Har varit ut i kajak en handfull gånger i modern tid, men aldrig tidigare med ett proffs. Jag har ett rätt komplicerat förhållande till vatten, och efter den här nära döden-upplevelsen har jag inte varit så pigg på att sätta mig i en vinglig båt.
Hur det var: Jag var nervös innan och försökte slingra mig, men det gick inte. Och i efterhand är jag glad över det, för det var faktiskt helt okej. (Fattar inte var min vattenskräck kommer ifrån, jag hade inga problem som barn och kan simma. Men det finns en lucka på kanske tio år i min kalender, där jag i princip inte vågade sätta mig i en eka eller finlandsfärja, och absolut inte gå ut på isen. Vändningen kom när jag gick eskimåsvängkurs med Falu kanotklubb, inomhus i simhallen. Lärde mig aldrig komma runt, men den värsta skräcken försvann i alla fall). Tillbaka till i dag: Medvind och nerförsbacke till Torsång. Glasstopp vid caféet (där jag nog såg ut att ha valrossgener när jag vältrade mig i land inför fullsatta läktare). Motvind och motströms hem, men enligt klockan gick det snabbare. Jag grät inget och det var faktiskt kul hela tiden.
Borgskala: 5. Snittpuls 103, max 123 – trots att jag försöker ta i allt jag kan. Har väl för dålig teknik för att bli trött.
Kulskala: 7–8, mest kul, men lite läskigt.
Förmodad träningsvärk: Det kommer kännas i axlar och mellan skulderbladen.
Igen: Jag skulle så gärna vilja slippa lägga energi på att vara rädd för vatten. Antar att det är öva öva öva som gäller. Hoppas det blir fler gånger – i fint väder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar