Skulle aldrig få för mig att springa runt
Varpan, eftersom det bara är asfalt, platt, långa sega raksträckor och tråkigt. Men så fick jag sällskap. Det kändes inte speciellt bra i början, men jag orkade i alla fall springa. Efter en knapp timme dog jag fullständigt – fysiskt, psykiskt och nästan bokstavligen. Gick hem. Det här känns inget vidare.
1 kommentar:
Mycket snö kvar fortfarande där uppe ser jag, snart vänder det!
Såg att du inte läser min blogg, eller i alla fall inte länkar till den under "det här läser jag", snyft ;)
Länkar till din så om du vill länka gärna tillbaka =)
MVH/Oscar Ekstam
Skicka en kommentar