Passbeskrivning: "Vi kan lära dig".
Tidigare erfarenhet: Har ju kastat någon gång, men aldrig förr med riktiga tävlingsregler.
Hur det var: Mormor och hennes kompisar spelar två gånger i veckan och tävlar en gång i månaden – året om. Dom förutsatte att jag visste hur det gick till (vilket jag inte gjorde), så det tog ett tag innan jag fattade gången. Vi var tre i varje lag, tre klot per person. Proffsens klot hamnade där dom siktade, mina kunde hamna ungefär vart som helst. Men det blev faktiskt lite bättre mot slutet.
Borgskala: 6 – ingen ansträngning alls. Hade inte pulsklocka på.
Kulskala: 8. Det var faktiskt riktigt roligt. Dels för att det blir rätt mycket taktik när man spelar i lag, ingenting är klart innan sista klotet är kastat, men framför allt var det nog inramningen som gjorde det kul. Kan väl beskriva stämningen på planen som rå men ganska hjärtlig. "När man tävlar får man inte skratta åt dom andra som vi gör nu", "Ska du mäta igen? Du börjar ju bli som den där Morakärringen som alltid ska mäta", eller "Rör du mitt klot får du en rejäl omgång". Allt på Rättviksmål, naturligtvis. Kan bara hoppas att jag är lika pigg när jag är 80+.
Förmodad träningsvärk: Ingen.
Igen: Ja, absolut.
(Om du har orkat läsa hela vägen hit undrar du säkert nu om man kan kalla boule för träning. Nja, det kanske man inte kan. Men jag bestämmer ju reglerna, och boule finns faktiskt med som träningskategori på Funbeat, så i min värld får det räknas som ett avbockat test.)
Båda fötterna i ringen under hela kastet. |
I bland måste man mäta. |
Poängtavlan. |
1 kommentar:
Underbart!
/Staffas
Skicka en kommentar