Förra hösten tog
Andra Lina med mig på ett
grymt bra varv runt Varpan. Tanken i dag var att vidareutveckla konceptet inte nudda asfalt. Och det gick väl som det brukar. Några nya, kanonfina stigar, och så plötsligt står jag på ett hygge och vrålar – igen. (
1,
2,
3,
4). Nu vet jag i alla fall var stigen börjar, så nästa gång kommer det att bli toppen. Och om det var någon kväll man skulle gå och bära en cykel på ett hygge så var det nog i dag. Fy fasiken vad fint det är.
2 kommentarer:
Låter som en trevlig kvällstur. Hör gärna av dig om du tänker göra om den.
Absolut, Karin!
Skicka en kommentar