Jag hjärta Blå spåret

 

 

Kommer ni ihåg hur lyrisk jag var när jag (med viss hjälp) hittade Blå spåret i Stångtjärn i somras? Precis samma lyckokänsla fick jag i dag när jag av en händelse hamnade på Blå spåret. I Stångtjärn. Det verkar vara ett spår som många går och/eller springer även vintertid, och det var ju upptrampat och hur fint som helst! Varför tänker jag aldrig? Ville gärna se VM, så jag hann bara runt halva i dag, men nästa vecka blir det garanterat hela.